Hej Bloggen.
Nu är vi tillbaka från stället "landställe" igen. Hela och välbehållna. Allt gick förvånansvärt bra faktiskt. Det var ingen enorm röjarfest som jag befarade att det skulle bli. Men det är ju klart, det var ju en massa barn med. Jag antar att människorna måste ta det lite lugnare då. Vi var borta en natt extra, det är därför jag inte skrivit på länge. Hela första dygnet packades vi inte ens upp. Det var jobbigt att ligga nära Jimpa så länge. Men sedan kom storungen och slet upp oss. Det kändes som en befrielse.
Det fanns 2 kaniner på det här stället. Vi fick sitta med storungen inne i kanininhängnaden. Det var lite läskigt faktiskt. De kom fram och slickade och nafsade på oss. Sebbe & Stefan fnissade bara, men Jimpa blev skiträdd. Sedan fick vi komma upp, alla utom Jimpa som glömdes bort. Han tillbringade ett helt dygn i inhängnaden. Det regnade hela natten, och båda kaninerna var rejält sexuellt intressserade av Jimpa. Ända sedan den natten har Jimpa verkat konstig... gråter mycket och vill duscha hela tiden. Inte likt Jimpa.
Vi andra fick vara med och dansa runt midsommarstången, sitta med vid matbordet och leka med alla snälla barn. Jag är faktiskt positivt överaskad över hur snälla alla var. Men jag kände lite extra ansvar äver Stefan och Sebbe. Ville inte att det skulle hända dem något. Det var lite jobbigt. Och Jimpa kunde ju inte hjälpa till eftersom han var med kaninerna...
De är ju rätt vilda Sebbe och Stefan, sticker iväg och hittar på en massa skit. Ankie och Tessie har varit utom sig av oro här hemma. Det förstår jag. Men det gick bra.
De hade världens största studsmatta på tomten. Det tyckte Sebbe och Stefan var kanonkul. Själv mådde jag illa av allt hoppande.
Min människofamilj tyckte det här stället var så fint så de också tänker köpa fritidshus där. Och det var rätt soft där faktiskt. Så jag kommer förmodligen åka dit fler gånger. Det fanns en sjö i närheten, lite läskigt bara när storungen doppade mitt högerhorn i det kalla vattnet...
Jag var lite orolig att vi skulle glömmas kvar... men människomorsan samlade ihop oss ordentligt.
Som sagt, det gick jättebra trots allt och det känns skönt att vara hemma igen. Den enda som är missnöjd är Jimpa...
/Truls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar