Det är väldigt lugnt här idag. Jimpas traumatiska upplevelse har fått honom att tagga ner. Han sitter med sin familj och ser jävligt lättad ut. Kramar dem hela tiden. Kanske detta var bra för honom. Kanske en vändning i livet. Den näradödenupplevelsen kanske fått honom att tänka till och inse vad som är viktigt här i livet. Jag hoppas det. För allas skull. Framför allt Stefans. Han behöver sin pappa...
De andra är också en aning dämpade. Sitter mest och diskuterar och ventilerar.
Jag känner mig också omtumlad. Funderar vad som hänt om inte jag och Vovven tagit den där förstahjälpenkursen i fjol. Kanske inte Jimpa hade klarat sig då. Han kanske skulle vara borta nu....Fan det kryper i hela kroppen när jag tänker på det... Jävlar... jag håller på få en ångestattack.... ok, här kommer vovven med påsen... måste sluta, skriver senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar