Ny layout

Som ni kanske märker så har bloggen ny layout. Vovven klagade häromdan, tyckte att jag borde göra något åt den hemska färgen, och alla de andra höll också med. Vi kom tillsammans fram till denna. Hoppas ni gillar den. Jag känner mig rätt nöjd faktiskt. Det känns alltid kul med lite förändringar. Känns extra roligt att blogga då. Nä, nu MÅSTE jag lägga mig, kl är ju 01.31!!!

Skön midsommarafton på balkongen

Vilken fantastisk midsommar det har varit idag! Solen sken hela dagen och det var jättevarmt och skönt ute. Satungen var tack och lov inte hemma, så vi vågade oss ut på balkongen Pecka, Jimpa, Vovve och jag. Vi satt och snackade skit och njöt av solen med ett par bira. Pecka och Jimpa blev lite väl på lyset, men de var ändå ganska kontrollerade tycker jag. Det spårade inte ur som det ibland kan göra.

Vi började snacka lite med Jimpa om hans snedsteg med Linda. Det var Pecka som tog upp ämnet. Men Jimpa tyckte det hela blev jobbigt och ville inte prata om det. Vovven föreslog terapi för hans sexmissbruk. Pecka tyckte att Jimpa skulle separera för gott med Ankie. Jag höll med. Kan man verkligen inte hålla sig till en, så får man ju för fan se till att hålla sig singel helt enkelt. Jimpa var tyst och allvarlig en stund, men försökte sedan skämta bort det hela genom att rycka loss vingarna av en mygga som satt sig på Pecka. Det var mest Pecka som garvade.

Plötsligt avslöjade Pecka att han hyste positiva känslor för Lollo. Jag vet inte om jag tycker att de skulle funka så bra ihop med tanke på att det var Pecka som underhöll Lollo med droger i fjol. Nu har iofs Pecka varit ren ett tag, men det kan man ju inte lita på. Jag tror ändå inte Lollo är intresserad av Pecka. Hon tänker ju bara på den där Bernie på Mallis.

Lollo har för övrig mest stått vid balkongräcket och stirrat ut på gården. Man får liksom ingen vettig kontakt. Hon bara viskar frånvarande och rycker på axlarna åt allting man säger. Om man bara kunde förstå vad som rör sig i den hjärnan.


Nä, nu ska jag ta en kvällsmacka i köket innan alla jobbiga människor kommer hem. Vi ses.

Ankie har dragit och Jimpa är packad som ett as.

Äntligen lite lugn och ro. Alla människor har lagt sig. Det tog en evighet innan farsan fick satungen att somna. Nu sitter jag vid datorn med en kall öl i handen. Jag, Vovven och Tessie tänkte kolla på en film om en stund, ville bara skriva lite först.

Ankie har packat och dragit iväg. "Jag behöver tänka" sa hon när hon lämnade lilla Stefan hos Tessie. Stefan är van att vara med Tessie, han leker ju rätt mycket med Sebbe, så det brukar gå väldigt bra. Ankie ville absolut inte lämna honom med Jimpa för han är packad som ett as just nu. Han ligger och spyr på balkongen, Han var så deppig att han drog i sig en salig röra häxblandning i barskåpet. Baileys, någon sorts snappshistoria, whiskey och hemkörd sherry. Inte undra på att fanskapet spyr. Vovven var ute på balkongen och placerade honom framåtstupa sidoläge, bara för säkerhets skull. Ingen vet vart Ankie skulle. Jimpa är skitorolig att hon dragit till någon annan snubbe. Hoppas hon gjort det. Rätt åt Jimpa i så fall.

Lollo har börjat tjata om Bernie igen. Det lugnade ju ner sig efter terapin i fjol, men nu verkar hon plötsligt konstig igen. Skriker och härjar i sömnen. Hon vaknar svettig och ropar Bernies namn. Varför kan hon inte bara glömma den där snubben!
Hon visade mig ett vykort. Det var från den tiden de var tillsammans på Mallorca. Hon sitter med det där förbannade vykortet i famnen dygnet runt. Jag är bara orolig att hon ska börja med drogerna igen. Jag orkar inte en vända till.

Jag undrar vart den där Bernie tog vägen. Hon säger att han väntar på henne någonstans på Mallis, men ärligt talat så tror jag att han dumpat henne. Hon vill bara inte inse det. Jag tror att det är extremt svårt att hålla sig till en när man jobbar inom showbusiness. Han har säkert glömt Lollo för länge sedan. Han hänger säkert vid poolbaren eller på stranden med en hel drös brudar hela dagarna. Men det vill man ju inte säga till Lollo. Nu har hon fått för sig att hon ska försöka få tag i honom. Vad fan säger man!?

Nä, nu ropar Vovven och Ankie, vi ska visst se Instängd 2. Jag såg ettan i fjol och den var rätt bra. Den handlar om ett gäng förvirrade brudar som kliver ner i en superfet grotta, och därnere finns det en massa nakna fula muppar som bits och härjar. Vi ses i morgon igen.

Linda och Markus

I går fick vi besök. Jag och Vovven satt och surrade om ditten och datten när plötsligt ett kaninpar dök upp. Jag tyckte jag kände igen den vita honan, men kan inte placera var jag sett henne. Hon doftar billig parfym och liksom viskar när hon pratar. Man hör fan knappt vad hon säger. Känns så dumt att säga, va? hela tiden. Vovven tyckte precis samma sak.
De hälsade artigt och presenterade sig som Linda och Markus. Markus verkar sjysst och redig. De hade varit tillsammans i 3 år. Inga barn än så länge.

När vi står där och snackar ser jag plötsligt grisen skymta under tv bänken. Vad fan! tänkte jag och skulle precis ropa på honom, men något inombords stoppade mig. Grisen gömde sig, ville inte komma fram. Det syntes så tydligt på hans kroppspråk. Han såg chockad och upprörd ut. Vad tusan nu då, tänkte jag. Jag försökte låta oberörd när jag fortsatte vårt samtal om Markus pollenallergi som gör hans liv till ett helvete. Men det var svårt. Jag sneglar mot grisens håll igen, men då var han borta.

Jag andas regnig luft

Känns så skönt att det är lugnt nu. Tjejerna sitter i soffan och umgås medan barnen skrattar och leker tillsammans. Det är riktigt skitväder ute. Det regnar och är lite kyligt. Men jag gillar det. Jag har alltid gillat regn. Speciellt sommarregn. Det doftar så gott. En blandad doft av regnvatten, asfalt och blommor. Jag satt en lång stund på balkongen invirad i en fleecefilt. Luften kändes så frisk att andas in och jag kunde skingra tankar och få lite positiv energi. Satungen var inte hemma så det kändes säkert.

Lollo, Ankie, Tessie, Stefan och Sebbe i soffan.

Pecka hittade Sebbe

I natt var det dags igen. Vi satt bänkade framför tv,n och väntade på livstecken från Sebbe. Med darrande hand tryckte Tessie in rätt kanal. Kanalen som brusar. "Sebbe, hör du mamma?" Vi höll andan. "Mamma, var är du mamma, jag kan inte se dig!" Svarade rösten. "Jag är här! älskling! Mamma är här!" Tessie försökte trösta sin son.

"Mamma, jag ser ett ljus... det kommer någon... Är det du mamma!? "Nej det är inte mamma!" "Var är du mamma? Det är någon här mamma, jag är rädd!" Tessie brast ut i gråt, vände sig mot oss och skrek. "Hjälp honom då!" Vi andra blev alldeles stela av skräck.

Plötsligt dök Pecka upp från ingenstans. "Satana perkele jävla liv ni för!" Han stegade fram till tv,n tog ett varv runt tv bänken, stannade till bakom. Det blev tyst en stund, sedan hördes ett väldans rasslande. Plötsligt hojtar han upphetsat.
"Säg åt ungen att INTE gå in i ljuset, vad som än händer." Tessie gjorde som han sa. "Älskling gå INTE in i ljuset, håll dig undan från ljuset. "Gå så långt bort från ljuset du bara kan!"

"Och nu ska du säga åt honon att gå mot ljuset!" "Men han skulle ju inte!" Utbrast Tessie förvirrat och grät. Satana perkele! gör som jag säger kvinna!

Det kändes som hon inte hade några andra alternativ, så hon måste lita på Pecka i denna situation.

"Älskling! Gå mot ljuset!" "Mamma, jag ser dig inte, är du i ljuset mamma?" Säg att du är i ljuset skrek Pecka. "Jag hatar dig för det här!" Skrek Tessie åt Pecka!" "Mamma är i ljuset, älskling, kom till mamma!"

Plötsligt Dök Pecka fram igen och i famnen höll han en lortig men glad Sebbe. Vi trodde inte våra ögon.


Det tog en stund att förstå hur allt hängde ihop. Tydligen hade Sebbe hamnat en samma bur som en galen hamster. Sebbe hade stängt in sig i ett mörkt hamsterhus för att skydda sig. På nätterna försökte hamstern krafsa sig in i hamsterhuset, då blev Sebbe rädd och ropade på oss. Pecka som upptäckte buren bakom tv,n surrade fast hamstern i ett snöre och kunde hjälpa Sebbe ut.

Ankie och Sebbe är överlyckliga, de kramas hela tiden. Vi andra är lättade. Äntligen! Den inlindade hamstern ligger och flåsar och skruvar sig irriterat i buren. Pecka och Stefan garvar åt honom.

Fy fan vad skönt att det är över!

Vi mår rätt ok

Nu har jag snackat med nästan alla. Vovven är ok, Åge lever... åtminstone fysiskt. Lollo är inte i så bra mentalt skick, sitter mest och sjunger den där "Hejsan, hoppsan, fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla." Tessie är i upplösningstillstånd eftersom hon inte kan hitta Sebbe. Vi letar som fan, men kan inte hitta ungen. Jag vet att jag hörde honom i säcken bredvid, det var ett jävla liv på kvällarna. Han måste finnas här i lägenheten någonstans.

Jimpa, Ankie och Stefan är också rätt ok. Ankie är skitglad och Jimpa fick t.om. dricka en bira för Ankie. I vanliga fall gnäller hon bara när han super. Jag antar att det är legalt att fira den ljuvliga friheten.

Den enda som inte njuter av friheten är grisen. Han hade träffat nån jävla kaninbrud nere i källaren som han kärade ner sig i, och nu kan han inte hitta henne. Han säger att de hade sex hela dagarna, men han ljuger ju så jävligt jämt, så jag vet inte vad jag ska tro.

Jag har hunnit spana runt lite i den nya lägenheten och den är mycket större och mysigare än den gamla. Storungen har blivit ännu större och lillungen springer ju omkring nu. Helt otroligt vad människoungar växer. Det verkar dessutom som det finns en till unge. En ännu mindre som inte kan gå. Den kryper mest omkring och dreglar. Inget större hot just nu. Jag är mer orolig för mellanungen. Han verkar vara rätt jobbig. Gnällig och destruktiv jävel.

Jag skiter i vilket, jag är bara så jävla glad att vi är uppe i lägenheten igen.

Men vi måste gå skallgång i lägenheten och leta efter Sebbe i natt. Jag fixar inte att se Tessie så knäckt.

Vi har inte heller sett till Pecka och Mohammed. Undrar var fan de tog vägen... Det vore bäst om de inte kommer tillbaka, de ställer bara till skit hela tiden.

Säsong 2 Jag är tillbaka!

Jag kan fan inte fatta det själv. Jag har inte skrivit sedan oktober 2008. Mycket vatten har flutit under broarna sedan sist. Kan ni överhuvudtaget FATTA hur det känns att ligga dubbelvikt i en satans sopsäck tillsammans med utvecklingstörda Åge och de andra satarna i över ett ÅR!

Bakom en trädörr med hänglås, i en mörk källare i en förort någonstans i Stockholm.
Och kan ni FATTA hur det känns när plötsligt denna sopsäck knyts upp och skarp dagsljus tränger in i mina känsliga ögon!??

Den enda kontakt med omvärlden har varit i form av tjuvrökande fjortisar i källargången och ljudet av Robban och Beas patetiska hångel eftersom de inte har någonstans att ta vägen med sitt fjantiga omogna trevande.

Informationen har endast handlat om hur ball gårdagen fyllefest var och att Camilla i 7B är dum i huvudet mm, mm. Kan någon intelligent människa informera mig vad som hänt därute sedan oktober 2009!? Snälla!

Detta är bara början på en ny era i min frigörande blogg. Jag är äntligen fri och har tillgång till dator som lättast mellan 12.00 - 07.00 Snart även kamera.

Välkommen till Truls värld säsong 2.
Nu jävlar kör vi så det ryker!!!

leva eller dö...?

Jag kommer ha svårt att skriva ett tag fram över. Vi ska ju flytta snart så man vet aldrig vad som händer. De ska ju packa ner datorn och allt. Om jag överlever denna flytt så hör jag av längre fram. Om jag kastas i soporna så blir nog detta mitt sista inlägg. Jag är jävligt orolig ska ni veta. Be för mig. Om jag överlever så lovar jag att berätta om allt som hänt. Ha det så bra sålänge.

/Truls

Vovven hälsar också...

Helg och feta ungar

Hej Bloggen

Jag vet, jag har inte skrivit på hela helgen. Jag har haft svårt att komma över datorn. Lollo hade permis i helgen igen. Mohammed och Ankie lotsas som det regnar. Jävla svin. Lollo fattar ingenting. Konstigt nog har inte Grisen skvallrat för varken Jimpa eller Lollo om kyssen. Jag tror han bara väntar på rätt tillfälle. Han är så jävla falsk.

Det blev ingen svampplockning som tur var. Åge måste verkligen ta det lugnt efter svampöverdosen.

Imorgon är det måndag och ny vecka och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Människomorsan har börjat gå på sån där öppen förskola med lillungen medan storungen är i skolan. Jag har varit med en gång och fy fan vad tråkigt det är. En massa dreglande varelser som kryper omkring och låter på ett gnälligt sätt. Det enda de kan är att hålla i små fula pipsaker och putta på små bollar. Vilket jävla liv de lever. Inte undra på att de gnäller så ofta.

Sist var en det en jättestor, riktigt fet unge som kom nära lillungen och skulle börja dra han i håret. Jävla unge. Även om lillungen kan vara jobbig mot mig så är han trots allt en i familjen likssom. Jag gillar inte när andra ungar gör honom illa. Ungens morsa var fet som fan även hon. Jag kollade länge på dom och förundrades över deras fetma. Vad äter såna människor egentligen? Ok morsan, det bryr jag mig inte om. Men ungen. Övergöda småbarn på det där viset. Taskigt tycker jag. Hål i öronen hade ungen också... Det tycker jag också är fel. Det räcker väl med att ungen var fet, ska de karva i öronen också. Fy fan. Inte undra på att den ungen är elak.

Jaja, vi får väl se vad som händer imorgon. Nu tänkte jag lägga mig här snart.
God natt bloggen, ses imorrn.

Jag mår illa

Mohammed stack iväg här ikväll. Han mumlade nervöst om något i stil med "Hämta släkten" "beväpna sig" Jag orkar inte bry mig om Pekkas och Mohammeds inbördeskrig idag, jag mår så jävla illa. Jag tror det är ostbågen jag hittade på golvet igår. Annars är det lugnt här. Skönt attt Mohammed stack. Pekka har fortfarande inte synts till. Jag har verkligen letat, han är helt borta. Grisen smyger omkring här och gnider händerna som en annan belåten jävla intrigmakare. Nu är han glad minsann. När andra bråkar, är grisen nöjd. Jag borde fan låsa ut fanskapet på balkongen igen. Vovven umgås fortfarande med sin farsa. Jag är glad för Vovvens skull.

Fan vad jag mår illa. Jävla ostbåge. Hur kan något som luktar anus vara så gott? Kan någon svara på det? Jag måste nog gå och spy. Sedan har jag lovat bort datorn till Jimpa, pervot ska väl porrsurfa nu igen. Han och Ankie ligger tydligen inte i samma säng på nätterna längre.

God natt bloggen, ses imorrn.

Vovvens farsa

Idag kom Vovvens farsa på besök. Helt oväntat dök han bara upp i hallen. Vovven hade inte träffat sin farsa på flera år. Vovven blev skitglad! Vi bjöd genast på fika i köket. Vi hittade t.o.m kakor i skafferiet. Tessie, Sebbe, Åge var också med. Det var jättetrevligt. Vovven frågade varför han bara stack sådär. Det blev lite tryckt stämning rund kakfatet. Vovven tyckte det var dålig stil att bara dra sådär. Var det hans fel? Vad gjorde han fel. Vovven har haft skuldkänslor i ett helt år för det där. Vovvens farsa fick tårar i ögonen och svarade att det inte var Vovvens fel. Han ville inte dra.

Det fruktansvärda hände under en flytt. Människomorsan rensade bland storungens gossedjur. En sopsäck skulle till den nya lägenheten och en annan till förrådet. Vovven fick följa med till lägenheten, men Vovvens farsa hamnade i källaren. Ett helt jävla år hade vovvens farsa legat i en svart sopsäck i total mörker bland spindlar och kall betong. Han hade legat där och hoppats och väntat. Väntat på en räddning som aldrig kom. Varför drabbade detta honom!? Vad hade han gjort för fel! Längtan efter sin son värkte ända in i ryggmärgen och han grät sig till sömns varje kväll. Nätterna som aldrig blev dagar. Det eviga mörkret som omgav honom gjorde honom galen.

Han kisade fortfarande när vi satt där i köket, det starka ljuset stack i hans ovana ögon. Vovven skämdes genast. Här hade han trott att farsan stuckit, lämnat honom frivilligt. Både Vovven och farsan brast ut i tårar och omfamnade varandra. Vilken historia. Tessie började också storböla. Jag fick också en rejäl klump i halsen.

Fy fan alltså. Vilken grej! Jag är så glad för Vovvens skull. Han brukade ofta nämna sin farsa, oftast när vi dragit ett par bira. Men han har liksom aldrig velat berätta. Nu förstår jag ju varför. Fan, Vovven kan vara så jävla introvert ibland, det är inte bra.

sunday bloody sunday

Lollos permis är slut, hon stack nyss. Hon har grälat med Mohammed hela kvällen. Jag vet inte riktigt vad de tjafsar om. Jag pallar inte bry mig just nu. Det jobbiga är att han aldrig sticker härifrån trots att Lollo inte ens är här. Jag tror han kommer passa på när hon är borta. Han hasar omkring här och ser allmänt uttråkad ut. Jimpa följer Ankie hack i häl vart hon än går. Han är väl livrädd att Mohammed ska lägga vantarna på henne nu. Jag ser vad som sker, jag är inte dum i huvudet. De slänger längtansfulla förbjudna blickar på varandra så fort Jimpa tittar bort.

Tessie hade tydligen snackat med henne och varnat för Mohammed men Ankie hade bara viftat bort det hela och svarat att hon inte är ett dugg intresserad av honom. Men vi är ju inte blinda för fan. Hon gör sig till så fort han är i närheten. Fnittrar fånigt, flamsar, vickar extra mycket på höfterna mm.

Grisen är dunderförkyld och ligger och snorar. Rätt skönt, man slipper höra hans skitsnack hela dagarna. Han är för däckad för att snacka överhuvudtaget.

Åge har hämtat sig från flugsvampsöverdosen. Han är bara något dämpad. Men det gör ju ingenting. Tvärtom! Man kanske borde smula ner lite flugsvamp i hans käk lite då och då. Det funkar ju uppenbarligen på hans diagnos.

Pecka är fortfarande borta och grisen är utelåst på ballen.

Pecka är fortfarande borta. Mohammed tycker att det är skönt, han är inte särskilt orolig. Men Lollo är nervös. Tror att han ska hämnas när som helst. Hon vågar knappt sova. Mohammed är smörig som fan, ger Lollo små presenter. Sliskar och har sig. Han är nästan lite väl smörig. Det får mig att dra öronen åt mig. Han vill också vara nära henne dygnet runt. Hon får knappt gå en meter utan honom. Han kanske är orolig för att Pecka ska dyka upp iofs. Tessie och Ankie tycker att Mohammed är jättecharmig och snygg. Nja, jag vet inte. Jag får en konstig känsla. Det är något som inte stämmer med snubben.

Jag tror Grisen vet var Pecka är. Jag och vovven försökte pressa honom. Vi stod på balkongen och spanade in stjärnorna, då Grisen kom ut. Han ryckte till och såg nervös ut när han såg oss. Vovven frågade direkt om han hade hört något från Pecka. Men grisen svamlade osamanhängande om Finland, AIK och annat som inte hörde dit. Han vet något, den saken är solklar. Mytoman-Grisjävel! Vi knuffade till honom när vi gick in. "Aj" pep han ynkligt och gned sin ömma arm.

Vi lämnade honom där, ensam på balkongen i mörkret. Vovven låste dörren från insidan. "Du får komma in när du räknat alla stjärnor" beordrade han. Grisen tryckte sitt fula tryne mot rutan, det blev imma och tryn-kladd på den. Där står han och stirrar än. Tessie tycker att vi ska släppa in honom, tycker att det räcker med 3 timmar. Jag svarade att "vi får se..." Vi tänkte fika lite först. Det var kallt som fan ute, det märks att det börjar bli höst.

Tessie är min trekantskompis

Vovven och jag är ju bra polare. Jag tycker även det är helt ok att umgås med Tessie ibland. Men bara om Vovven är med. Varför är det så? Om jag är ensam med Tessie vet jag fan inte vad jag ska säga, det blir en pinsam tystnad. Vi har NADA att prata om. Men om Vovven är med går det hur bra som helst. Vad är detta för fenomen? Idag satt vi och fikade alla tre då plötsligt vovven stack för att slå en båge. Fan. Jag hatar när han gör så.

Där satt vi och stirrade nervöst på varandra. Jag försökte lätta upp stämningen, sa att det var sjysst väder. Tessie kastade ett öga mot fönstret som fullkomligen dränktes i våldsamma vatteskurar. Hon så konstigt på mig. Jag börjar svettas, känna en obehaglig trånghetskänsla i halsen. Kommer inte hundjäveln snart, tänkte jag. "Han kanske bajsar. Hård i magen!" Hör jag mig själv säga samtidigt som jag skrattar nervöst. Tessie nickar sakta instämmande. Men hon säger ingenting.

Till slut dyker vovven upp, och nervositeten släpper, vi kan äntligen prata normalt igen. Allt är som vanligt.

Varför är det så här? Känner ni igen er? Har ni också en kompis man bara trivs med ihop med andra kompisar? Jag kallar fenomenet "trekantskompis"

Vi ska flytta

Vi flyttar i November, nu är det tydligen spikat och klart. Fattar ni vad det innebär! En möjlig omplacering eller ren slakt. Alla idioter vet att människor som flyttar rensar saker. Speciellt leksaker och annat gammalt skit. Även gossedjur. Föräldrar är ondskefulla varelser, jag vet en morsa i Norge som skickade iväg 3 sopsäckar gosedjur till Etiopien. Fatta vilken mardröm! 3 SOPSÄCKAR! Jag fick ett brev av Otto, en gammal polare från förr, Otto var en lemmel tillverkad i manchester. Han berättade om de mest vidriga upplevelser, och fy fan vad han såg ut på fotot. Utmärglad och sliten som en gammal tjackis. Sorgen och fasan i hans blick gick inte att undgå. Jag tror inte han lever längre. Visst, jag vill flytta, men INTE utanför Europas gränser. Helst inte ens Sverige. Jo Norge går också bra. Bara jag inte hamnar på det där ålderdomshemmet igen. Stället som stinker av desinfektionsmedel, liggsår och dödsångest. Helvetet på jorden.

Fan jag har svårt att andas... panikångest. Måste sluta.

Jag är häcklad på nätet

Vad fan, min värdelösa blogg har ju klättrat på listan.

På Bloggportalen (humorlistan nr 26)
http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/TopLists?tl=1&categoryId=11


Och Bloggtoppen (humorlistan nr 18)
http://www.bloggtoppen.se/kategori/humor/

Vadan detta!? Jag är djupt chockad. Jag trodde knappt någon läste min blogg.

Men vaddå humorlistan? Jag har ju inte kul... Jag skrattar inte. Jag lever i ett bisarrt helvete.

Skrattar folk åt mig? Är jag lika patetisk som Jimpa och Grisen?

Mohammed från Gambia

Runt 21-tiden kom Lollo hem på permis. Utan Pecka. Hon berättade att de blivit osams så hon satt och grät under sängen när en snubbe vid namn Mohammed dök upp helt oväntat. Han charmade Lollo rejält med sina sammetsbruna ögon. Så här är han nu, Mohammed. Vi försökte ställa till med kalas så gott det gick. Det fanns tyvärr inga kakor eller bullar, men eftersom Mohammed är invandrare så tänkte jag att han kunde uppskatta lite turkisk yoghurt... för det fanns i kylen. Men han ville inte ha, han förklarade att han inte alls är turk, utan från Gambia.

Hursomhelst så verkar det som att Lollo mår bra i hans sällskap. Han är nog bra för Lollo den här killen. Jag tror inte ens han röker hasch. Skitbra ju! Frågan är vad pecka kommer säga... Fy fan, jag vill inte vara hemma då.

Kåta ankor och tomma kylskåp

Äntligen kan jag sitta vid datorn lite mer. Är det inte Människomorsan som surfar på skitsidor hela dagarna, så är det Jimpa som porrsurfar hela nätterna. Fan, Ankie skulle bara veta vad hennes man sitter och kollar på. Jag brukar spana in webbhistoriken, fy fan vad pervers han är. Ok anksex, han är ju trots allt en anka... Men åsnor!? Vad får han allt ifrån. Han skulle inte ens nå upp med sin lilla räksnopp. Än mindre känna nåt. Jimpa har en sjuk hjärna.

Pecka drog iväg här nyss för att hämta Lollo som fått permis ett par dar. Vi tänkte överaska med en bulle eller nåt, beroende på vad som finns i kylen/frysen. Oftast finns det bara fiskdressing och grönsaksbuljong. Trist att bjuda en psyksjuk på... Hon förtjänar åtminstone ett kalle anka kex.

Lollo är inlagd

Hej bloggen

Fan vad länge sedan jag skrev. Det har varit kaos här. Lollo är inspärrad på psyket. En dag när vi kom hem låg hon alldeles slapp och kall i badkaret. Vi kom i precis sista sekunden, hon försökte dränka sig själv. Vi kände ingen puls först. Alla är lite dämpade och illa till mods.

Vi inte riktigt vad som händer nu. Hon är illa däran. Tvångvård blir det iallafall. Hon svamlar om Bernie fortfarande och skriker rakt ut i luften. En dag när vi kom hem satt hon med huvudet inlindat i aluminiumfolie och vaggade sig fram och tillbaka, stirrade tomt in i väggen.

Det är inte bara psykosen, det är ju missbruket också. Hon är som en urvriden trasa. Vi vet inte riktigt vad som kom först, knarket eller den psykosen. Sånt går ju ofta hand i hand ju. Det värsta är hon hänger ihop med den där jävla Pecka numera. Han är inte bra för henne.