Det har varit en ganska seg helg. Jag har haft svårt att sitta vid datorn eftersom alla människorna är hemma. Äntligen måndag så man kan göra lite som man vill igen.
Tidigt i morse kom Ankie hem igen. Jimpa har klampat omkring hela helgen och väntat. Bakfull och med svår ågren över vad han ställt till med.
Ankie vägrar säga var hon varit hela helgen. Hon nämner inte ett knysst ens för Tessie. Stefan blev jätteglad över att äntligen så träffa sin mamma igen. De kramades länge, länge. 
Jimpa smög försiktigt fram och log nervöst mot Ankie. Hur skulle hon bemöta honom nu efter helgen. Han visste inte riktigt, men hoppades innerligt att allt skulle vara glömt. Att de kunde vara en familj igen. 
Men Ankie tittar inte ens åt hans håll. Inte ens när Jimpa sträckte fram en bukett gula rosor rörde hon en min. Han bönar och ber, men hon tittar bara på honom med tom blick.
Ankie brukar ju alltid ta tillbaka honom trots allt skit han hittar på, men så här hård har hon aldrig varit. Jag undrar var som hänt under helgen egentligen. Vart har hon varit!?Jag ska försöka snacka med henne ikväll när det är lite lugnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar