Jag fann ett skitdjur i videon.

I morse fann jag ett av skitdjuren. Han låg inknölad i videon. Jag fattar inte vad han hade där att göra. Han såg inte ut att må bra alls, flämtade och pep som en stackars klämd kattunge. Jag hämtade Vovven så vi kunde bända ut honom. Han måste ha legat där länge för han stank verkligen. När han var fri lubba han bara iväg den otacksamma jäveln. Inget tack, ingenting. Han bara stittade dumt på oss och drog fort som fan. Fan vad skygga de är, de där skitdjuren. Undrar var det andra är. Vi snackade om att vi kanske ska ta och leta... Han kanske också ligger på ett obra ställe någonstans i lägenheten.

Sebbe satt fast i dammsugaren

Idag hände en läskig grej. Vi hörde ett sabla liv i köket. Det var Sebbe och Stefan som förde oväsen. På något vis hade Stefan fått igång dammsugaren samtidigt som Sebbe kikade in i röret.
Sebbe satt stenfast. Stefan kom springande med andan i halsen och bad oss genast att komma.

Tessie fick tokpanik när hon såg sin son i dammsugarröret. Hojta och skrek. Efter mycket om och men lyckades vi stänga av fanskapet och dra ut Sebbe. Vilken lättnad.


Stefan mådde också dåligt, blev chockad och fick dåligt samvete över att ha satt sin bästa vän i fara.

Tessie försökte lugna och trösta sin skräckslagna son.

Till slut kunde mor och son återförenas.

Vi skällde inte ut dem, vi tänkte att den fasansfulla skräckupplevelsen var straff nog. Killarna kommer nog inte leka med dammsugaren igen.

Idag hände något jävligt obehagligt!

Vi satt på balkongen och fikade allihop. Plötsligt reser sig Jimpa och sa att han skulle gå och pissa. Han hade druckit 5 fegisar (folköl) Åge följde honom tätt i spåren som en hund. Vi tänkte inte mer på det, utan fikade vidare. Satt och lyssnade på grisens lögnhistora om när han bodde hos en familj i Bryssel där han tydligen hade bevittnat 5 gängslagsmål samma kväll från sitt sovrumsfönster... Han malde vidare ang den ökade brottligheten när det plötligt slog mig hur länge Jimpa och Åge varit borta... men tänkte fortfarande inte så mycket på det.

En stund senare kommer Åge och ställer sig skitnära mig, försöker väsa fram någonting. Jag blir irriterad och knuffar undan honom, men han ger sig inte utan väser fram ett salivblandat gurglande läte, samtidigt som han ser frustrerad ut. Han drar i min arm. Nu har de andra uppmärksammat Åges märkliga beteende. Alla lyssnar noga, försöker förstå... Vad fan säger han! undrar Vovven förvånat.

Till slut lyckas Steffe tyda Åges säregna guturala läte. -"impa, löt, nurrar..."

-"JIMPA, BLÖT, SNURRAR!! SÄGER HAN JU!!! Hojtar Steffe upphetsat.

Då fattade jag direkt! HELVETE! TVÄTTMASKINEN!

Vi sprang till badrummet och fann exakt vad vi fasade.

Där inne snurrade Jimpa runt, runt, runt. Ibland skymtade hans panikslagna ansikte bland bh,ar och kallsonger. Ibland hans rumpa.

Åge pekade mot den löddriga rutan och upprepar upphetsat återigen -"itta! impa, löt, nurrar!"

Det hela gick fort, vet inte hur vi lyckades, men vi fick ut Jimpa på badrumsgolvet. Jag och Vovven gav hjärt, lung-räddning. Runt omkring stod de andra och höll andan. Det såg precis ut som om ögonen skulle ploppa ur skallen på ankfan. Skitläskigt! Ankie var så chockad att hon spydde, segnade ner på golvet och vaggade sig fram och tillbaka som en psyksjuk.

Plötsligt rosslade det om Jimpa, varpå han tog ett panikartat andetag, hostade och spydde som en gris. Vi kunde andas ut. Fy fan, i helvete vad rädda vi blev. Vi trodde verkligen ankjäveln skulle dö.

När Jimpa hämtat sig, berättade han att han kände sig lite smålullig och klättrade upp i maskinen för att vila sig en stund, plötsligt slogs dörren igen, det kom vatten och sedan blev allt svart...

Vi hade krismöte. Vi måste vara försiktigare och se oss för, och hålla reda på varandra bättre. Sedan berömde vi Åge som kom och sa till! Där höjdes faktiskt Åge ett snäpp i mina ögon. Han är tydligen inte helt tom därinne mellan öronen trots allt. Åge blev stolt. Nu går han omkring med ett stort, stolt leende på läpparna. Han fick en liten present av oss också. En sådan där dreggelhaklapp som bebisar har. Han blev skitglad.

Det kunde gått jävligt illa...