Vad kommer hända med oss?

Idag regnar det. Det betyder hemmadag. Det är ytterst ovanligt att människomorsan går ut en sådan här dag. Jag hörde att de planerar att flytta, de letar lägenhet. Det känns både spännande och läskigt. Vi kanske rensas bort hela högen! Hoppas de slänger Jimpa. De borde göra det, han ser grymt sliten och skitig ut. Taskigt mot Ankie och Steffe bara. Om jag bara kunde få bli omplacerad. Bo hos en tant någonstans. Sitta på en välbäddad säng helt ifred hela dagarna. Storungen är iofs rätt ok. Hon har blivit bättre faktiskt. Men lillungen kommer inte bli nådig när han börjar krypa... Jag vet exakt hur det blir. Han kommer klämma oss för hårt runt magen med sina knubbiga händer, peta oss i ögonen, suga på våra huvuden, dregla ner oss, tappa oss, dra, slita, bita, banka, slå, släpa. Jag börjar känna av en ångestattack, måste sluta.

Grisen är ju för fan transvestit

Igår när jag skulle ta mig en kvällsmacka råkade jag stöta på grisen i köket. Han hade en skitful rosa klänning , åmade sig framför spegeln samtidigt som han sjöng "Brown girl in the ring" med Bony M ni vet. Det lät förjävligt.



Jag stod och kollade ett tag.. för det såg så jävla dumt ut.

Han blev skitförnärmad när han upptäckte att jag stod där. Började gapa och skrika att jag skulle lämna rummet samtidigt som han kastade en gammal köttbulle på mig.



Det är väl för fan inte mitt fel att alla i det här huset är helt skruvade! Ska man behöva smyga runt och blunda i huset bara för att inte störa allas sjuka perveteter. Vill han leka negressbrud ostört, får han väl låsa in sig i nån skrubb eller nåt.

Jag svarade bara att han kunde dra åt helvete medan jag gjorde min macka. Sedan satte jag mig på balkongen och åt.

Grisjävel. Jag blir så trött på honom.

Man borde fan rymma som Vovven snackade om förrut...

Jag hatar bordsplacering

Jag hatar bordsplacering. Kom bara att tänka på det. Jag har ju varit på en del tillställningar i mina dar. Fy fan för att bli inklämd mellan en jävla kommunist-hamster från Mellerud och en överdrivet feminin, homosexuell fiskmås från Munkedal.

Den värsta sorten är alla dessa fisförnäma WWF-pandor som tror de är något, bara för att de är kända och sysslar med välgörenhet. För att inte tala om alla billiga "made in hongkong djuren"som ungarna vinner på Grönan. Vinst varje gång! Tacka fan för det, vem vill frivilligt betala för det patrasket. Kvaliten är usel. De har ju värre hjärnskador än Åge! Det är tragiskt.

Varför hamnar man ALLTID brevid folk man har minst gemensamt med. OM man mot förmodan inleder en diskussion med fanskapen så fattar man ändå inte vad de säger pga felsydda tungor, ihoptryckta nosar eller vedervärdig dialekt i största allmänhet.

Oftast slutar det med att jag bara sitter tyst, sur som fan för att hela kvällen är förstörd. Jag brukar bli skitfull eftersom det enda jag har att göra är att stirra ner i ölglaset och be om ständig påfyllning. Sedan drar jag tidigt, packad som ett as. Får svårt att hitta hem.

Varför gör de såhär!? Varför inte bara låta sina gäster ha roligt, välja själva vilka de vill sitta och prata med. Oftast börjar man ju prata med de andra ändå. Men då är det självvalt och då blir det ju roligare.

Jag ska aldrig bordsplacera mina gäster om jag någon gång ska ha fest. Aldrig! Ni som planerar fest, bordsplacera INTE! Det suger åsnepung.

Sebbe satt fast i dammsugaren

Idag hände en läskig grej. Vi hörde ett sabla liv i köket. Det var Sebbe och Stefan som förde oväsen. På något vis hade Stefan fått igång dammsugaren samtidigt som Sebbe kikade in i röret.
Sebbe satt stenfast. Stefan kom springande med andan i halsen och bad oss genast att komma.

Tessie fick tokpanik när hon såg sin son i dammsugarröret. Hojta och skrek. Efter mycket om och men lyckades vi stänga av fanskapet och dra ut Sebbe. Vilken lättnad.


Stefan mådde också dåligt, blev chockad och fick dåligt samvete över att ha satt sin bästa vän i fara.

Tessie försökte lugna och trösta sin skräckslagna son.

Till slut kunde mor och son återförenas.

Vi skällde inte ut dem, vi tänkte att den fasansfulla skräckupplevelsen var straff nog. Killarna kommer nog inte leka med dammsugaren igen.

Sopiga ungar borde inte få vinna...

Hej bloggen.

Idag har vi varit på ett stort barnställe med en jävla massa bollar och andra märkliga hoppsaker. Alla ungar skrek och röjde så in i helvete. Jag fick ont i öronen av allt liv. Åge försvann i bollgropen, men storungen hittade honom till slut. Själv låg jag mest och slappade i lillungens skötväska. Medan jag låg där mellan blöjor och stjärtsalvor kunde jag inte låta bli att stirra på alla barnteckningar som prydde väggen. Det var tydligen nån rit-tävling. På 3:e plats kom teckningen skapad av en Nathalie 5 år. På 2:a plats Lukas 4 år. På 1:a plats kom Amanda 3 år.

Det märkliga var att det var fan inte Amandas teckning som var bäst. Långt ifrån, det gick inte ens att se vad skiten föreställde! Bara en massa lila streck kors och tvärs. Lukas teckning var rätt ok, men inte särskilt fin. Nathalies var helt klart bäst. På Nathalies teckning kunde man iallafall urskilja motiv, en röd rutschkana var det. Varför vinner alltid de sopigaste ungarna för? Är alltid människor så här. Låter de sämsta vinna bara för att det är synd om dem annars... Amanda förtjänade inte alls att vinna.

Det var bara en tanke jag fick när jag låg där och filosoferade.

Jimpa ringde fel.

Jag hörde ett telefonsamtal idag som jag förmodligen inte borde hört. Det var Jimpa. Han trodde han var ensam i rummet, men jag låg slängd bakom soffan. Kanske jag borde hållt för öronen, men det gjorde jag inte. Jag ville höra helt enkelt.

Jimpa lyfte tveksamt och trevande luren, satte den mot örat samtidigt som han mumlade något om brottsofferjouren. Till en början lät han försiktig och trevande, nästan lite blyg. Om inte sängen skymt min syn hade jag sett hur Jimpa såg sig nervöst omkring, han ville inte bli upptäckt. Detta var hemligt!

Plötsligt svarade en kvinnoröst i andra änden. Jimpa tog mod till sig och
förklarade skamset vad han hade upplevt den där midsommarnatten. Jag hörde hans förtvivlade darrande röst snyfta fram hemska ord som "två stora gnagare," " fasthållen," "gruppvåldtäkt," "14 timmar," "ont," "Har ingen att prata med." osv. Jimpa brast ut i gråt.

Det var tyst i luren en stund. Jag kunde höra kvinnans röst förklara något och att Jimpa lät frustrerad, förklarade vidare men kvinnan lät lite irriterad och avvisande. Jimpa blev bara mer och mer upprörd varpå kvinnan till slut slängde på luren i örat på honom.

Jag hörde hur han slängde något i väggen och hulkande sprang ut ur rummet.

Jag kunde inte låta bli att lyfta på luren och lyssna... var kvinnan kvar? Nej, det var bara en lång ton som tjöt i örat på mig. Men i den lilla nummerdisplayen stod siffrorna kvar som Jimpa slagit. 0920222432

Jag slog numret varpå samma kvinna svarade muntert
"-Välkommen till Luleå kajakklubb, vad kan jag hjälpa dig med?"

Lugnt här idag

Det är verkligen lugnt här idag. Alla ligger bara och pillar sig i naveln. Jag tror de är trötta efter midsommarhelgen. Människomorsan vilar med lillungen och storungen kollar på en skränig barnkanal. Jag hatar nya morderna barnprogram. Ni vet, de som går på kabel-tv. Det ska gå så snabbt och hetsigt hela tiden. Det är precis som om de har ADHD och DAMP hela högen.

Annat var det när jag var grabb. Fem myror, Trolltider, Astrid Lindgrens filmer. Det var tider det. Lugna harmoniska program.

Nu för tiden är det sån jävla stress. Det är fan att det t.o.m. ska märkas på barnprogrammen. Inte undra på att alla ungar har damp och diverse psykproblem nu för tiden.

Det är på tiden att människomorsan styr upp lite...

Sådär ja! Välkommen.

Välkommen till min nya bloggportal. Jag har lagt över alla inlägg så bloggen ser komplett ut. Det tog en stund, men det var det värt känner jag nu.

Nu är det bara att köra på igen! Hoppas att ni som följde bloggen på metro vill fortsätta läsa här. Nu slipper man all irriterande reklam och diverse seghet.

Mvh/Truls

Tillbaka i Tokholm.

Hej Bloggen.

Nu är vi tillbaka från stället "landställe" igen. Hela och välbehållna. Allt gick förvånansvärt bra faktiskt. Det var ingen enorm röjarfest som jag befarade att det skulle bli. Men det är ju klart, det var ju en massa barn med. Jag antar att människorna måste ta det lite lugnare då. Vi var borta en natt extra, det är därför jag inte skrivit på länge. Hela första dygnet packades vi inte ens upp. Det var jobbigt att ligga nära Jimpa så länge. Men sedan kom storungen och slet upp oss. Det kändes som en befrielse.

Det fanns 2 kaniner på det här stället. Vi fick sitta med storungen inne i kanininhängnaden. Det var lite läskigt faktiskt. De kom fram och slickade och nafsade på oss. Sebbe & Stefan fnissade bara, men Jimpa blev skiträdd. Sedan fick vi komma upp, alla utom Jimpa som glömdes bort. Han tillbringade ett helt dygn i inhängnaden. Det regnade hela natten, och båda kaninerna var rejält sexuellt intressserade av Jimpa. Ända sedan den natten har Jimpa verkat konstig... gråter mycket och vill duscha hela tiden. Inte likt Jimpa.

Vi andra fick vara med och dansa runt midsommarstången, sitta med vid matbordet och leka med alla snälla barn. Jag är faktiskt positivt överaskad över hur snälla alla var. Men jag kände lite extra ansvar äver Stefan och Sebbe. Ville inte att det skulle hända dem något. Det var lite jobbigt. Och Jimpa kunde ju inte hjälpa till eftersom han var med kaninerna...

De är ju rätt vilda Sebbe och Stefan, sticker iväg och hittar på en massa skit. Ankie och Tessie har varit utom sig av oro här hemma. Det förstår jag. Men det gick bra.

De hade världens största studsmatta på tomten. Det tyckte Sebbe och Stefan var kanonkul. Själv mådde jag illa av allt hoppande.

Min människofamilj tyckte det här stället var så fint så de också tänker köpa fritidshus där. Och det var rätt soft där faktiskt. Så jag kommer förmodligen åka dit fler gånger. Det fanns en sjö i närheten, lite läskigt bara när storungen doppade mitt högerhorn i det kalla vattnet...

Jag var lite orolig att vi skulle glömmas kvar... men människomorsan samlade ihop oss ordentligt.

Som sagt, det gick jättebra trots allt och det känns skönt att vara hemma igen. Den enda som är missnöjd är Jimpa...

/Truls

Mitt sista inlägg inför midsommarafton.

Nu har alla lagt sig. vi ska ju upp tidigt imorgon. Bilfärden tar ca 2 timmar, men jag vet inte vart vi ska... det kallas "landställe" bara. Konstigt namn.

Fan, Åge, Jimpa och grisen är nerpackade i en fet ryggsäck. Vet inte hur det blir med mig ännu, men jag tror jag ska med. Storungen är helt galen i mig just nu. Jag kommer säkert sitta i hennes knä hela vägen. Jag kommer säkert bli nersölad med päron-mer och diverse godiskladd. Jobbigt. Skitsvårt att få bort sen. En annan grej som är obehagligt är när hon vevar ner rutan och sticker ut hela mig i vinddraget. En gång tappade hon taget. Människofarsan blev skitförbannad för han fick vända. Svor och skrek. Men vad skulle han göra, ungen grina och skrek som fan. Jag var rätt skakis då. Det gjorde skitont att landa i 70 blås på asfalten.

Jag hatar stora släktfester. Alltid får man något skit på sig. Kräftskivorna är fan värst. Man luktar gammal löp-hynda dagen efter. Ungefär som den där äckliga katten på kändisfesten. Folk ska tafsa och kladda på mig, ungar som sliter och drar. Ofta blir man bortglömd bakom nåt vidrigt utedass hela natten. vaknar till av att någon dyngrak snubbe pissar på en. Jag har bevittnat både det ena och det andra. Fylleslagsmål, otrogna hemmafruar, bögar som kommer ur garderoben... you name it. Människor blir helt sjuka i huvudet när de dricker.

Jag är så jävla luttrad så ni anar inte...

Jag ville väl mest säga glad midsommar, och att jag förmodligen inte kommer kunna skriva mer förrän i övermorgon. Jag antar att jag har en del att berätta då. ...Om jag fortfarande är välbehållen och är med tillbaka hem vill säga. Hoppas ni orkar lyssna på mina beklagelser då... Jag är iallafall glad att jag har er, alla ni som följer min blogg och lyssnar. Utan er vore allt skrivande meningslöst. Tack för det!

Kram/Truls

Människorna ser oss inte.

Jag klämmer in ett inlägg lite fort eftersom människomorsan sitter på dass. Jag tycker hon är rätt jobbig. Antingen okuperar hon datorn hela kvällarna, eller så ligger hon i soffan och äter och kollar på tv. Fet är hon också. Skiter totalt i att ungarna sliter och röjer med oss gossedjur. Skrattar när lillungen suger på mina horn...

Hon ser oss inte. Bryr sig inte... Ibland söker jag hennes blick. Försöker få kontakt. Vill så gärna få henne att förstå. Bry sig! Lyssna! Ibland stannar hon upp och tittar tillbaka, länge... Smeker min lena päls och ler snällt.

Men när jag äntligen inbillar mig någon sorts komunikation, så tar hon bara tag i mina ben och pressar ner mig mellan Åge och Jimpas stinkande lemmar i gossedjurskorgen.

Jag inbillar mig bara. Hon ser mig inte... Hör mig inte.... Vi lever i helt olika världar.

Fan.

Vi ska fira midsommar på landet...

Jag hörde människomorsans telefonsamtal nyss... Vi ska tydligen fira midsommar på landet med en massa människosläktingar. Helvete Jag får kalla kårar, jag är skitnervös. Den stora människoungen springer omkring och försöker välja gossedjur. Hon lyfter och bökar runt med oss så vi nästan spyr av svindel. Hon har satt Åge i klorna på den lilla människoungen. Han suger och klämmer på Åge. Åge ser blöt och olycklig ut...

Åge är lugn nu...

Vi släppte ut Åge i morse. Vi bedömde hans tillstånd stabilt. Han är jätteglad, springer omkring och gör kullerbyttor och dreglar ner hela parketten.

Vi får väl se vad som händer idag. Jag har ingen aning. Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet. Är det fint väder är risken ganska stor att någon/några får komma ut. Det är både kul och läskigt på samma gång.

kändisfesten... så blev det.

Jag länner mig lite fräshare nu så jag tänkte informera er hur kändisfesten artade sig...

Det var ganska stelt i början. Men vi minglade på... Det var många kända ansikten där. Jag bytte några ord med Ior, men han var så jävla fullproppad med rökheroin så fattade inte vad han mumlade om.

Fan vad alla stirrade när barbie kom. Vilka divor! Fy fan, jag skulle aldrig vilja ha en sådan där blåst bimbobrud. Men Lala smöra på där...


Jimpa stötte febrilt på Ankie i "Ankie & Pytte" Han trodde verkligen att han hade en chans. Jag fattar inte hur många nobbar den jäveln behöver gör att inse hur patetisk han är. Ta hand om din familj istället, väste jag när jag gick förbi. Men han bara flina dumt.


"My little pony" uppträdde. Det var rätt dåligt. Inte min musiksmak iallafall. Det var nåt Rnb-skit.

Sedan lättade stämningen en aning. Jag har fan aldrig sett så mycket knark flöda i hela mitt liv! Jag visste definitivt inte att dalahästen och heffaklumpen snortade cola. Det gjorde dom på den här festen iallafall... sist jag träffa dalahästen var han skitpryd. Men det är iofs några år sedan.


En översexuell löp-katt rände efter mig hela kvällen FAST det stod på inbjudningskortet att om man löpte, fick man inte komma. Hade iofs varit trevlig om det var en älghona, men jag tänder inte på katter.


Hon var skitjobbig! Åmade sig och tryckte rumpan mot mig... jag fick springa och gömma mig hela tiden, tills hon försvann hem med Tiger, ni vet tjackisen i Nalle Puh. Fan vad skönt det var när hon drog.


Sedan blev det disco.. Bilderna blev lite suddiga pga discoljuset. Hoppas ni någorlunda ser iallafall. Lollo letade efter Bernie i vanlig ordning. Hon kommer aldrig inse att snubben är borta för alltid.

Det är rätt kul att titta på när folk dansar... en del ser fan inte riktigt kloka ut. Vissa liknar nån sorts "paningsdansen som gud glömde." Själv vägrade jag dansa. Det var så jävla trångt och varmt på dangolvet, jag fick panik.


Ni kanske inte ser så bra, men på den här bilden står Jimpa och limmar på Barbie också... *suck*

Sedan hade vi efterfest och då upptäckte vi att Lollo var spårlöst försvunnen, men vi hittade henne sedan... i bingen med nåt äckel hon hittat... Han var tydligen rätt känd, men jag har aldrig sett snubben förrut.

Det var ganska kul ändå faktiskt. Men jag blev alldeles för full, jag ska aldrig mer dricka tror jag...

Vi låste in Åge medan vi var på fest...

Vi låste in honom i en bur helt enkelt. Det tyckte Stefan och Sebbe var roligt.

Vi lät ungarna hållas, Åge behövde tuktas lite efter allt han ställde till med.

Haha, han blev helt galen där inne i buren. Det såg så jävla roligt ut.

Fy fan vilken natt

Fy fan vilken natt jag haft. Det har hänt en massa skit. Vi hittar inte Lollo... Kom hem nyss (07.20) Jag ska berätta senare idag, just nu är jag så jävla bakis. Eller rättare sagt, jag är full fortfarande! Måste lägga mig ett tag. Ville mest säga att jag lever... fan vad det snurrar, jag måste nog spy.

Vad gör vi med Åge?

Vi måste snart dra till kändisfesten, vi tänkte värma upp lite här först. Problemet är vad vi gör av Åge!? Han är ju inte direkt i sin stabilaste form just nu. Vi får banne mig låsa in fanskapet någonstans medan vi är borta... Undrar om man kan ta med honom och kedja fast han i garderoben medan vi festar... Han påminner ju lite om en brun, ful, blöt gammal skinnjacka.

Åge är utåtagerande... Tur att vi har en handlingsplan.

Åge fick ett utbrott igen. Ingen vet riktigt varför, men ibland händer det att han blir extremt utåtagerande. Han blir livsfarlig, så vi har faktiskt arbetat fram en handlingsplan. Vi känner honom ju ganska väl, så vi vet vilka tecken vi ska gå på...

Ofta kommer det smygande... Han börjar dregla extra mycket, flackar med blicken, skakar händerna, biter sig själv. Plötsligt smäller det bara till och då är det fan inte kul att vara i närheten.

Handlingsplan gällande Åges utbrott.

Åtgärd 1. Få undan alla barn. (Stefan & Sebbe)

Åtgärd 2. De starkaste (Truls, Jimpa & Vovven) tvångshåller Åge, medan tjejerna hämtar skyddsförebyggande utrustning. Tvångströja, kedjor + ansiktsmasken.

Åtgärd 3. Alla hjälps åt att få på honom utrustningen.

Vi vet inte riktigt vilken diagnos Åge har. En del säger Damp/autism/schizofreni kombinerat med grav utvecklingstörning. Jag undrar jag...

Han ska på en ny utredning i höst... Vi får väl se vad det visar.

Hursomhelst så är det jävligt jobbigt när han blir sådär.

Jag tackade ja till kändisfesten ikväll...

ag har tackat ja till den där kändisfesten Lala bjudit oss på. Vovven ska gå. Vi får gratis bira hela kvällen. Lala är eld och lågor, tjatar om vilka som kommer vara där osv... Vem fan bryr sig, det är ölen som hägrar. På sätt och vis är det ganska bra att min tröja sitter fast, jag behöver aldrig fundera över vad jag ska ha på mig.

Lollo och jag diskuterar...

Det blev Lollo och jag som fick följa med ut idag. Vi var på det där äckliga människobadet. Men det var verkligen svinkallt! Barnet badade mindre än 3 min, sedan satt hon bara och huttrade alldeles blå om läpparna. Som tur var fick vi sitta kvar under vagnen hela turen Lollo och jag. Det var rätt behagligt. Jag passade på att försöka prata allvar med henne.. om missbruket och så. Man kunde verkligen ana att hon mådde pest, hade världens abstinens... Svettades och skakade.

Hon bad mig låta henne vara ifred, sa att jag ändå inte skulle förstå. Ibland blev det sådan där riktigt pinsam tystnad... Då räknade jag alla sniglar jag kunde hitta på asfalten. Det skingrade tankarna en smula. Jag fick ihop till 82 snigjävlar. 30 levande och 52 döda. Vissa var så söndertrasade att jag var osäker om det verkligen var en snigel eller något annat...

-"Är det där en snigel eller ett smutsigt tuggummi ?" Utbrast jag plötsligt och pekade på en svart oformlig klump. Lollo tittade ner i marken och svarade lågt att det var precis så hon kände sig inombords...

-"Känner du dig som en mosad snigel? undrade jag och försökte låta så förstående som möjligt.

-"Nä, som asfalt" Svarade hon.

-"...Jag känner mig som krossad och överkörd asfalt i en oändlig nedförsbacke" Förklarade hon.

-"Ahaa..." Svarade jag bara, visste inte vad jag skulle säga, kände mig så jävla dum.

Jag drog en djup suck, klappade henne lite tafatt på ryggen, försökte trösta. Hon såg på mig och log. Sedan var vi bara tysta... Hela vägen hem.

Min ständiga jävla outfit

Denna stickiga jävla kofta kommer från Bergen i Oslo. En gammal senil kärring på ett ålderdomshem stickade den till mig. Hon är död nu. Rätt åt henne. Jag hatar henne för vad hon gjort med mig. Den klämmer, sticks och är allmänt det vidrigaste plagg man kan dra på sig. Ändå skulle hon pressa in mitt stora huvud genom det lilla hålet. Kärringjäveln höll på pressa en timme innan den satt på plats. Jag kunde fan inte andas! Hennes medbrottsling, en gubbe med stinkande liggsår på bägge benen hjälpte till att tvångshålla mig. Jag hoppas han också är stendöd. Jag kommer aldrig förlåta detta övergrepp.

Tvångströjan från helvetet har jag burit sedan barnsben och jag kommer förmodligen DÖ i den. Jag har inget val, fanskapet sitter fast på min kropp!

De flesta har ett val. Det har inte jag.

Så nu vet ni alla modefixerade as, vad jag har på mig idag, imorgon, nästa vecka och resten av mitt värdelösa liv jag som måste leva ihop med alla dessa utvecklingstörda, psyksjuka och knarkande patrask till samboende ... DYGNET RUNT!

Vi ska till pissbassängen idag...

Jag hörde människomorsan nämna att vi ska till badet idag. Undrar vilka som ska med... Hoppas jag slipper. Jag hatar att bli tappad i klorvatten, svider så förbannat i ögonen. Hoppas de tar med Åge, Jimpa & grisen och dränker hela patrasket i det nerpissade äckliga poolvattnet. Haha. Det måste fan vara ungefär 78% av polvätskan som är piss, för jag ser aldrig att någon unge går på toan. Fan vad äckligt... och i det badar folk frivilligt. Människor är fan dumma i huvudet.

Jag är bjuden på kändisfest

Det är Lala som bjudit mig, Vovven, Lollo, Tessie och Ankie. De andra har hon inte bjudit.

Men jag vet inte om jag pallar gå... Vad är vitsen egentligen? Jag är inte ett smack imponerad av sånt. Det skulle väl vara för att vi får gratis öl i såfall.

Lala är skitmallig och tjatar om alla som kommer vara där. Ankie & Pytte, Nalle puhgänget, Barbie... Ja det var en jävla massa.

Lala tjatar fortfarande om att få göra dagens outfit på min blogg, men det kan hon FETGLÖMMA. Jag HATAR modebloggar. Det går kalla kårar genom hela kroppen när jag råkar slumpa in på nån modeblogg. VEM FAN BRYR SIG VAD LINDA, ELLEN ELLER ASTRID HAR PÅ SIG IDAG!!!! Eller imorgon för den delen...

Lollo är fast i knarkträsket

Idag kom Lollo hemsläpandes en massa skummisar till "polare." Fy fan vilket drägg. Tjackisar hela jävla bunten. Vilket patrask!

De satt och tokpundade mitt på vardagsrumsgolvet. Nu smyger hon inte ens med skiten. Snortar, brajar, knaprar piller helt öppet och ohämmat. Vi vet inte vad vi ska göra! Det går inte att snacka med henne. Hon är totalt likgiltig. Jag fattar inte vad som hänt.

Ankie tror att det bottnar i saknaden efter Bernie. Hon tror att hon kan kväva sin sorg i drogerna. Jag vet inte... Jag har inga erfarenheter av knark. Minns bara att jag och en kompis försökte röka lagerblad i ett desperat försök att vara coola. Men det var 1987, jag hade fan knappt fått horn på den tiden.

Knarkfesten spårade ur totalt... Lollo började blöda näsblod av allt snortande, marsvinet fick hallisar och svamlade om rosa dansande hamstrar i bokhyllan. Resterande pack fick skrattnoja, skrek och hade sig. De betedde sig som svin verkligen.

Snubben i gröna skjortan var äckligast, tror fan han var både langare och hallick. Försökte få Lollo att gå med på både det ena och andra...

Vi måste göra något innan det barkar helt och helvete.

Försökte göra oss av med grisen idag...

Hej bloggen. Idag försökte jag och vovven göra oss av med Grisen.. Vi besökte en nationalpark där det fanns alla möjliga djur. Vi puttade ner honom från vagnen flera gånger. Först slängde vi in honom hos grisarna, eftersom han kanske skulle trivas bäst där. Vi är inte helt hjärtlösa trots allt. Men barnet tog upp honom hela tiden. Han är skitsur nu, sitter och blänger... Alla undrar varför han är så grinig.

Jimpa dilar ...

Jag visste det! Jag har länge misstänkt att Lollo går på droger. Hon har betett sig märkligt i några veckor. Sluddrar, sover mycket, konstiga pupiller, stingslig mm... Hon har t.o.m slutat leta efter Bernie. Hon ser likgiltig och irriterad ut om man försöker snacka med henne.

Men idag bevittnade jag nämligen en sak. Jag vet att Lollo inte skulle kunna ordna droger själv, hon är för naiv. Så vad såg jag. Jo, Jimpa hängandes i medicinlådan och dila tabletter till Lollo.

Det här blir jobbigt. Vad ska Ankie säga som trott Jimpa skött sig nu sedan tvättolyckan...

Och hur ska vi hjälpa Lollo nu... Helt fast i knarkträsket. Fan också!

Skolavslutning

Igår var jag och grisen med på storungens skolavslutning. Det var trevligt faktiskt. De sjöng och hade sig. Den blomster tid nu kommer mm. Det gick bra. Hon är rätt försiktig och snäll med oss gossedjur. Hon bar mig runt överallt, så jag fick se mig omkring. Det var kul.

När vi kom hem hörde jag grisen sitta och ljuga för Steffe som var argt som ett bi för att han inte fick följa med. Grisen påstod att vi hade varit på värsta hårdrockskonserten, träffat Bruce Dickinson och fått en signerad gitarr av basisten.

Steffe gick på allt med hull och hår. Jag orkade inte bry mig utan lät honom tro det. han blev ju så glad. Han tror att han ska få gitarren...

Jimpa är annorlunda idag och jag har mer ångest

Det är väldigt lugnt här idag. Jimpas traumatiska upplevelse har fått honom att tagga ner. Han sitter med sin familj och ser jävligt lättad ut. Kramar dem hela tiden. Kanske detta var bra för honom. Kanske en vändning i livet. Den näradödenupplevelsen kanske fått honom att tänka till och inse vad som är viktigt här i livet. Jag hoppas det. För allas skull. Framför allt Stefans. Han behöver sin pappa...

De andra är också en aning dämpade. Sitter mest och diskuterar och ventilerar.

Jag känner mig också omtumlad. Funderar vad som hänt om inte jag och Vovven tagit den där förstahjälpenkursen i fjol. Kanske inte Jimpa hade klarat sig då. Han kanske skulle vara borta nu....Fan det kryper i hela kroppen när jag tänker på det... Jävlar... jag håller på få en ångestattack.... ok, här kommer vovven med påsen... måste sluta, skriver senare...

Idag hände något jävligt obehagligt!

Vi satt på balkongen och fikade allihop. Plötsligt reser sig Jimpa och sa att han skulle gå och pissa. Han hade druckit 5 fegisar (folköl) Åge följde honom tätt i spåren som en hund. Vi tänkte inte mer på det, utan fikade vidare. Satt och lyssnade på grisens lögnhistora om när han bodde hos en familj i Bryssel där han tydligen hade bevittnat 5 gängslagsmål samma kväll från sitt sovrumsfönster... Han malde vidare ang den ökade brottligheten när det plötligt slog mig hur länge Jimpa och Åge varit borta... men tänkte fortfarande inte så mycket på det.

En stund senare kommer Åge och ställer sig skitnära mig, försöker väsa fram någonting. Jag blir irriterad och knuffar undan honom, men han ger sig inte utan väser fram ett salivblandat gurglande läte, samtidigt som han ser frustrerad ut. Han drar i min arm. Nu har de andra uppmärksammat Åges märkliga beteende. Alla lyssnar noga, försöker förstå... Vad fan säger han! undrar Vovven förvånat.

Till slut lyckas Steffe tyda Åges säregna guturala läte. -"impa, löt, nurrar..."

-"JIMPA, BLÖT, SNURRAR!! SÄGER HAN JU!!! Hojtar Steffe upphetsat.

Då fattade jag direkt! HELVETE! TVÄTTMASKINEN!

Vi sprang till badrummet och fann exakt vad vi fasade.

Där inne snurrade Jimpa runt, runt, runt. Ibland skymtade hans panikslagna ansikte bland bh,ar och kallsonger. Ibland hans rumpa.

Åge pekade mot den löddriga rutan och upprepar upphetsat återigen -"itta! impa, löt, nurrar!"

Det hela gick fort, vet inte hur vi lyckades, men vi fick ut Jimpa på badrumsgolvet. Jag och Vovven gav hjärt, lung-räddning. Runt omkring stod de andra och höll andan. Det såg precis ut som om ögonen skulle ploppa ur skallen på ankfan. Skitläskigt! Ankie var så chockad att hon spydde, segnade ner på golvet och vaggade sig fram och tillbaka som en psyksjuk.

Plötsligt rosslade det om Jimpa, varpå han tog ett panikartat andetag, hostade och spydde som en gris. Vi kunde andas ut. Fy fan, i helvete vad rädda vi blev. Vi trodde verkligen ankjäveln skulle dö.

När Jimpa hämtat sig, berättade han att han kände sig lite smålullig och klättrade upp i maskinen för att vila sig en stund, plötsligt slogs dörren igen, det kom vatten och sedan blev allt svart...

Vi hade krismöte. Vi måste vara försiktigare och se oss för, och hålla reda på varandra bättre. Sedan berömde vi Åge som kom och sa till! Där höjdes faktiskt Åge ett snäpp i mina ögon. Han är tydligen inte helt tom därinne mellan öronen trots allt. Åge blev stolt. Nu går han omkring med ett stort, stolt leende på läpparna. Han fick en liten present av oss också. En sådan där dreggelhaklapp som bebisar har. Han blev skitglad.

Det kunde gått jävligt illa...

Lala är en mediahora och jag har panikångest

Lala har sprungit omkring och tjatat halva dagen om att få bara med i min blogg bara för att få visa dagen outfit. Men det kan hon fetglömma den lilla mediahoran. Det här är ingen modeblogg!

Nu står hon och mimar till den där dåliga perelli-låten. Tvingar alla andra att se på. De ser måttligt roade ut.

Jag är trött och tänkte lägga mig strax...

Ingen vet vad som händer imorgon. Det känns alltid lite nervöst att lägga sig och invänta morgondagens överaskningar. En ny dag helt utan kontroll. Ständigt styrd av människornas val.

vad händer imorgon? Kommer jag vara hemma? Åka bort? Tappas bort? Ingen vet. Ibland får jag panikångestattacker på kvällarna. Då kommer vovven med en plastpåse som han beordrar mig att andas i. Djupa, långa andetag. Då släpper attacken efter en stund.

God natt bloggen...

Vi firade Åges mentala födelsedag idag

dag har vi firat Åges födelsedag. Vi klurade lite över hur gammal han kan tänkas vara. Svårt. Vi bestämde oss för att fira hans mentala ålder som torde ligga runt tre år. Vi severade bullar med fina ljus i. Tre ljus. Ett för varje mentalt år.

Jag och vovven kom på en egen sång vi ville sjunga, den gick ungefär såhär:

"Grattis Åge, din lilla dreggelmupp, har alla dina sömmar gått upp? Om du slutar stirra, kan du få en pirra.

Akta så du inte dräller, dina två hjärnceller. Tänk, du slipper dem bära, sjung med oss så kan du saker lära"

Refr: Gattis Åge din lilla dregelmupp, grattis på dig vår vän. Grattis på dig din lilla dreggelmupp, presenten kommer sen. osv...

Men Tessie tyckte inte vi skulle sjunga den, så det blev "ja må du leva" istället.

Vi tog lite foton:

Åge var skitlycklig.

Han lät faktiskt Sebbe blåsa ut ljusen. Det trodde jag aldrig. Förra året bet han mig i kinden när jag försökte hjälpa honom med det. Vad fan, han dregglar ju bara ner bullarna annars.

vad var det jag sa!

Ankie kom tillbaka idag. Ett dygn klarade hon av att vara utan Jimpa... Det räckte med att han gav henne en blombukett och ett förlåtkort. Patetiskt!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jimpa kommer aldrig bättra sig.

Jag skiter it. Pallar inte bry mig. Hon får fan skylla sig själv.

Det är Steffe det är synd om. Stackars unge, se sina föräldrar bråka och separera var och varannan vecka.

Åge fyller år i morgon

Åge fyller år i morgon. Eftersom han själv inte vet hur gammal han är så satte vi bara ett datum. För att vara sjyssta helt enkelt. Alla andra firar ju. Det är mest tjejerna som vill fira honom. Mig kvittar det. Det spelar ingen roll hur många tårtor vi käkar ihop, jag kommer aldrig hysa några positiva känslor för Åge iallafall. Han förpestar mitt liv.

Han kommer ändå inte fatta vad vi firar när vi väl sitter där, ger honom presenter osv... kommer bara sitta där och dreggla och stirra med sin förvirrade blick. Försöka ta allas bullar mm.

De vill samla till en present också. Jag skulle hellre vilja ge honom ett straff. Varför inte dra ut lite stoppning medan han sover, låsa ut honom på balkongen en vecka... eller något i den stilen.

Det kanske är taskigt. Han kan väl inte rå för att han är som han är. Kan inte vara lätt att vara tillverkad av ett dagisbarn.

Nä, nu måste jag försöka sova lite.

God natt bloggen.

Lala skällde ut Grisen för det där med skrubb-sexlögnen.

Satt här och fikade i lugnan ro när jag plötsligt hörde arga röster, satte kaffet i halsen. Jag smög runt hörnet för att se vad det var frågan om. Där stod grisen intryckt i ett hörn och blev rejält utskälld av Lala.

Lala var skitförbannad och undrade varför han sprungit omkring och spridit en massa lögner. Att grisen och Lala skulle haft sex i en skrubb på en kändisfest, vilket var en fet jävla lögn.

Grisen stammade nervöst fram den ena patetiska bortförklaringen efter den andra... att han var full, blandade ihop namn osv...

Barnvakt åt dampungen

Äntligen ensam nu. Jag har suttit barnvakt idag. Tessie behövde vara själv med Ankie för att prata problem. Ankie är helt knäckt efter det där med Jimpa och kaninbruden. Förstår henne verkligen.

Jag ställde upp och tog Sebbe hela förmiddagen. Fy fan, jag ska aldrig skaffa barn. Vilket slit. Måste vara skitjobbigt för Tessie att vara ensamstående och allt.

Den ungen måste fan ha damp eller nåt. Sprang runt som en jävla tjackis och snacka oavbrutet hela dan. Han var inte stilla en sekund, skulle klättra på ALLT. Han fastnade uppe i människoungens babygym. Jag fick ta en lång pinne och peta ner honom. Vad fan skulle han upp dit och göra! Jag är helt slut nu.

Nu är det kört för Jimpa!

Nu är det kört. Ankie tog Jimpa på bar gärning när han låg där med kaninbruden i famnen. Bakis som en örn.

Vet ni var idioten säger!? "Den var aldrig inne"

Behöver jag egentligen säga mer...

Ankie packade resväskan, tog Stefan i handen och drog.

Men hon kommer tillbaka, det gör hon alltid. Tragiskt egentligen hur man kan förnedra sig själv som Ankie gör. Jag tycker mest synd om grabben.