Jag klämmer in ett inlägg lite fort eftersom människomorsan sitter på dass. Jag tycker hon är rätt jobbig. Antingen okuperar hon datorn hela kvällarna, eller så ligger hon i soffan och äter och kollar på tv. Fet är hon också. Skiter totalt i att ungarna sliter och röjer med oss gossedjur. Skrattar när lillungen suger på mina horn...
Hon ser oss inte. Bryr sig inte... Ibland söker jag hennes blick. Försöker få kontakt. Vill så gärna få henne att förstå. Bry sig! Lyssna! Ibland stannar hon upp och tittar tillbaka, länge... Smeker min lena päls och ler snällt.
Men när jag äntligen inbillar mig någon sorts komunikation, så tar hon bara tag i mina ben och pressar ner mig mellan Åge och Jimpas stinkande lemmar i gossedjurskorgen.
Jag inbillar mig bara. Hon ser mig inte... Hör mig inte.... Vi lever i helt olika världar.
Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar