Det blev Lollo och jag som fick följa med ut idag. Vi var på det där äckliga människobadet. Men det var verkligen svinkallt! Barnet badade mindre än 3 min, sedan satt hon bara och huttrade alldeles blå om läpparna. Som tur var fick vi sitta kvar under vagnen hela turen Lollo och jag. Det var rätt behagligt. Jag passade på att försöka prata allvar med henne.. om missbruket och så. Man kunde verkligen ana att hon mådde pest, hade världens abstinens... Svettades och skakade.
Hon bad mig låta henne vara ifred, sa att jag ändå inte skulle förstå. Ibland blev det sådan där riktigt pinsam tystnad... Då räknade jag alla sniglar jag kunde hitta på asfalten. Det skingrade tankarna en smula. Jag fick ihop till 82 snigjävlar. 30 levande och 52 döda. Vissa var så söndertrasade att jag var osäker om det verkligen var en snigel eller något annat...
-"Är det där en snigel eller ett smutsigt tuggummi ?" Utbrast jag plötsligt och pekade på en svart oformlig klump. Lollo tittade ner i marken och svarade lågt att det var precis så hon kände sig inombords...
-"Känner du dig som en mosad snigel? undrade jag och försökte låta så förstående som möjligt.
-"Nä, som asfalt" Svarade hon.
-"...Jag känner mig som krossad och överkörd asfalt i en oändlig nedförsbacke" Förklarade hon.
-"Ahaa..." Svarade jag bara, visste inte vad jag skulle säga, kände mig så jävla dum.
Jag drog en djup suck, klappade henne lite tafatt på ryggen, försökte trösta. Hon såg på mig och log. Sedan var vi bara tysta... Hela vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar