Vi har fått husdjur

Hej bloggen.

Idag fick vovven och jag följa med till en galet stor möbelaffär. Det var kul att umgås med vovven ett tag. Men satan vad galet stort det var därinne. Människorna var som galna, sprang runt med blåa feta kassar och stora vagnar belamrade med allt möjligt skit. Människomorsan var ganska sansad ändå tyckte jag. Hon hade bara en blå kasse. Det fanns t.o.m resturang därinne. Människomorsan och storungen åt köttbullar. Lillungen låg mest i vagnen och stirrade rakt upp i taket och dreglade. Jag och vovven fick vara ifred mestadels.

När vi kom till barnavdelningen så hände något märkligt. Storungen stannade till vid en skitstor trälåda full med små odrägliga djur av något slag. Hon gastade på stormorsan som kom. Jag och vovven kikade ner i lådan. Vi såg på varandra och vovven utbrast.
"-Vad i helvete är det!?"
"-Inte fan vet jag" Svarade jag förvånat.

Det var ett djävla liv på djuren i lådan. De var färggranna och massproducerade. Kvaliten var usel, men sånt fattar inte människoungar, så storungen skulle givetvis ha. Två jävla cp-djur fick hon. En liten gnällig röd invalid sak som bara kan ligga på rygg och en grönt missfoster som tamejfan liknar en flatlus. Jag och vovven kunde inte låta bli att garva läppen av oss. De såg så jävla idiotiska ut båda två.

Hursomhelst, hon fick de två djuren och nu är de här hos oss. Steffe och Sebbe tycker det är jättekul. De har lekt med dem hela kvällen. De har blivit som husdjur kan man säga, lika iq-befriade som inavlade hamstrar.

Här är bilder på dem.

Tillbaka i Tokholm.

Hej Bloggen.

Nu är vi tillbaka från stället "landställe" igen. Hela och välbehållna. Allt gick förvånansvärt bra faktiskt. Det var ingen enorm röjarfest som jag befarade att det skulle bli. Men det är ju klart, det var ju en massa barn med. Jag antar att människorna måste ta det lite lugnare då. Vi var borta en natt extra, det är därför jag inte skrivit på länge. Hela första dygnet packades vi inte ens upp. Det var jobbigt att ligga nära Jimpa så länge. Men sedan kom storungen och slet upp oss. Det kändes som en befrielse.

Det fanns 2 kaniner på det här stället. Vi fick sitta med storungen inne i kanininhängnaden. Det var lite läskigt faktiskt. De kom fram och slickade och nafsade på oss. Sebbe & Stefan fnissade bara, men Jimpa blev skiträdd. Sedan fick vi komma upp, alla utom Jimpa som glömdes bort. Han tillbringade ett helt dygn i inhängnaden. Det regnade hela natten, och båda kaninerna var rejält sexuellt intressserade av Jimpa. Ända sedan den natten har Jimpa verkat konstig... gråter mycket och vill duscha hela tiden. Inte likt Jimpa.

Vi andra fick vara med och dansa runt midsommarstången, sitta med vid matbordet och leka med alla snälla barn. Jag är faktiskt positivt överaskad över hur snälla alla var. Men jag kände lite extra ansvar äver Stefan och Sebbe. Ville inte att det skulle hända dem något. Det var lite jobbigt. Och Jimpa kunde ju inte hjälpa till eftersom han var med kaninerna...

De är ju rätt vilda Sebbe och Stefan, sticker iväg och hittar på en massa skit. Ankie och Tessie har varit utom sig av oro här hemma. Det förstår jag. Men det gick bra.

De hade världens största studsmatta på tomten. Det tyckte Sebbe och Stefan var kanonkul. Själv mådde jag illa av allt hoppande.

Min människofamilj tyckte det här stället var så fint så de också tänker köpa fritidshus där. Och det var rätt soft där faktiskt. Så jag kommer förmodligen åka dit fler gånger. Det fanns en sjö i närheten, lite läskigt bara när storungen doppade mitt högerhorn i det kalla vattnet...

Jag var lite orolig att vi skulle glömmas kvar... men människomorsan samlade ihop oss ordentligt.

Som sagt, det gick jättebra trots allt och det känns skönt att vara hemma igen. Den enda som är missnöjd är Jimpa...

/Truls

Försökte göra oss av med grisen idag...

Hej bloggen. Idag försökte jag och vovven göra oss av med Grisen.. Vi besökte en nationalpark där det fanns alla möjliga djur. Vi puttade ner honom från vagnen flera gånger. Först slängde vi in honom hos grisarna, eftersom han kanske skulle trivas bäst där. Vi är inte helt hjärtlösa trots allt. Men barnet tog upp honom hela tiden. Han är skitsur nu, sitter och blänger... Alla undrar varför han är så grinig.

Hemma igen

Fan vilken dag jag haft. Tror ni inte på fan att det var Åge som fick följa med ut idag. Jag blir så trött på den där muppen. Sitter bara och stirrar på mig där i vagnen. Nära ska han sitta också. det spelar ingen roll hur jävla mycket spejs det är i vagnen, han ska alltid flåsa mig i nacken eller stirra 1 cm från ansiktet. Jag måste försöka bli av med den jäveln. Jag hatar verkligen Åge.

Sedan blev jag totalt jävla mosad av ungens fot.

Det gjorde så jävla ont.

Vi var och fikade hos bekanta till människorna. Vi fick sitta med faktiskt. Det brukar vi inte få.

Men Åge dregglade på min bulle, så jag puttade ner fanskapet i gräset. Fan vad dumt det såg ut när han låg där i gräset, trodde han skulle börja lipa, men han bara garvade.

Nu är jag helt slut.