"Mamma, jag ser ett ljus... det kommer någon... Är det du mamma!? "Nej det är inte mamma!" "Var är du mamma? Det är någon här mamma, jag är rädd!" Tessie brast ut i gråt, vände sig mot oss och skrek. "Hjälp honom då!" Vi andra blev alldeles stela av skräck.
Plötsligt dök Pecka upp från ingenstans. "Satana perkele jävla liv ni för!" Han stegade fram till tv,n tog ett varv runt tv bänken, stannade till bakom. Det blev tyst en stund, sedan hördes ett väldans rasslande. Plötsligt hojtar han upphetsat.
"Säg åt ungen att INTE gå in i ljuset, vad som än händer." Tessie gjorde som han sa. "Älskling gå INTE in i ljuset, håll dig undan från ljuset. "Gå så långt bort från ljuset du bara kan!"
"Och nu ska du säga åt honon att gå mot ljuset!" "Men han skulle ju inte!" Utbrast Tessie förvirrat och grät. Satana perkele! gör som jag säger kvinna!
Det kändes som hon inte hade några andra alternativ, så hon måste lita på Pecka i denna situation.
"Älskling! Gå mot ljuset!" "Mamma, jag ser dig inte, är du i ljuset mamma?" Säg att du är i ljuset skrek Pecka. "Jag hatar dig för det här!" Skrek Tessie åt Pecka!" "Mamma är i ljuset, älskling, kom till mamma!"
Plötsligt Dök Pecka fram igen och i famnen höll han en lortig men glad Sebbe. Vi trodde inte våra ögon.
Det tog en stund att förstå hur allt hängde ihop. Tydligen hade Sebbe hamnat en samma bur som en galen hamster. Sebbe hade stängt in sig i ett mörkt hamsterhus för att skydda sig. På nätterna försökte hamstern krafsa sig in i hamsterhuset, då blev Sebbe rädd och ropade på oss. Pecka som upptäckte buren bakom tv,n surrade fast hamstern i ett snöre och kunde hjälpa Sebbe ut.
Ankie och Sebbe är överlyckliga, de kramas hela tiden. Vi andra är lättade. Äntligen! Den inlindade hamstern ligger och flåsar och skruvar sig irriterat i buren. Pecka och Stefan garvar åt honom.
Fy fan vad skönt att det är över!
1 kommentar:
Ja, oj vilken dramatik! Vad skönt att han är tillbaka!
Skicka en kommentar