Grisen är bedragen

I morse när jag skulle göra mig en kopp kaffe så fann jag Grisen gråtande i vardagsrummet. Han såg helt knäckt ut. Ögonen var alldeles röda och svullna och snoret rann från hans rosa tryne. Jag frågade försiktigt vad som var fel, och jag berättade att jag hade sett honom under tv bänken när vi snackade med Linda och Markus... Att det verkade som det var något han dolde.

"Nu får du fan förklara! Jag är ingen jävla spåkärring!" Utbrast jag otåligt.

Grisen tittade ner i parketten, dröjde med sitt svar. Han snörvlade och hulkade. Tog liksom sats, men tvekade.
"Det är Linda." Viskade han till slut.
"Ja,vad är det med henne?"
"Det var henne jag var ihop med i källaren. Jag trodde jag var den enda." Grisen brast ut i gråt igen.

Vi trodde ju Grisen hade ljugit om den där bruden i källaren som han skröt om. Han ljuger ju jämt. Vad fan ska man tro.

Nu visade det sig att Linda hade en snubbe. Markus. Och tydligen hade hon varit otrogen mot Markus nere i källaren i ett års tid. Med Grisen! Jag visste inte riktigt hur jag skulle trösta honom.

"Äh, va fan, du träffar någon annan!" Försökte jag.
"Hon hade ju ändå varit otrogen mot dig förr eller senare. Eller hur!?"

"Men hon tog min oskult!" Brast Grisen ut i ett flöjtaktigt läte. Ja, precis som en Blockflöjt. När han plötsligt tystnade trodde jag att han var klar, men det visade sig att han bara tog sats till nästa långa tjut. Jag nästan fachinerades av detta läte.

Jag tog ett djupt andetag och väntade tills han var klar.
"OSKULD heter det, inte oskult!" Rättade jag grisen varpå han tittade upp på mig med sina rödsprängda ögon.
"Jävla mächersmitt!" Skrek han och sprang i väg. Stött och förtvivlad försvann han in under soffan.

Jag får försöka prata med honom mer i kväll. Just nu är han helt jävla hopplös.