Helg och feta ungar

Hej Bloggen

Jag vet, jag har inte skrivit på hela helgen. Jag har haft svårt att komma över datorn. Lollo hade permis i helgen igen. Mohammed och Ankie lotsas som det regnar. Jävla svin. Lollo fattar ingenting. Konstigt nog har inte Grisen skvallrat för varken Jimpa eller Lollo om kyssen. Jag tror han bara väntar på rätt tillfälle. Han är så jävla falsk.

Det blev ingen svampplockning som tur var. Åge måste verkligen ta det lugnt efter svampöverdosen.

Imorgon är det måndag och ny vecka och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Människomorsan har börjat gå på sån där öppen förskola med lillungen medan storungen är i skolan. Jag har varit med en gång och fy fan vad tråkigt det är. En massa dreglande varelser som kryper omkring och låter på ett gnälligt sätt. Det enda de kan är att hålla i små fula pipsaker och putta på små bollar. Vilket jävla liv de lever. Inte undra på att de gnäller så ofta.

Sist var en det en jättestor, riktigt fet unge som kom nära lillungen och skulle börja dra han i håret. Jävla unge. Även om lillungen kan vara jobbig mot mig så är han trots allt en i familjen likssom. Jag gillar inte när andra ungar gör honom illa. Ungens morsa var fet som fan även hon. Jag kollade länge på dom och förundrades över deras fetma. Vad äter såna människor egentligen? Ok morsan, det bryr jag mig inte om. Men ungen. Övergöda småbarn på det där viset. Taskigt tycker jag. Hål i öronen hade ungen också... Det tycker jag också är fel. Det räcker väl med att ungen var fet, ska de karva i öronen också. Fy fan. Inte undra på att den ungen är elak.

Jaja, vi får väl se vad som händer imorgon. Nu tänkte jag lägga mig här snart.
God natt bloggen, ses imorrn.

Jag mår illa

Mohammed stack iväg här ikväll. Han mumlade nervöst om något i stil med "Hämta släkten" "beväpna sig" Jag orkar inte bry mig om Pekkas och Mohammeds inbördeskrig idag, jag mår så jävla illa. Jag tror det är ostbågen jag hittade på golvet igår. Annars är det lugnt här. Skönt attt Mohammed stack. Pekka har fortfarande inte synts till. Jag har verkligen letat, han är helt borta. Grisen smyger omkring här och gnider händerna som en annan belåten jävla intrigmakare. Nu är han glad minsann. När andra bråkar, är grisen nöjd. Jag borde fan låsa ut fanskapet på balkongen igen. Vovven umgås fortfarande med sin farsa. Jag är glad för Vovvens skull.

Fan vad jag mår illa. Jävla ostbåge. Hur kan något som luktar anus vara så gott? Kan någon svara på det? Jag måste nog gå och spy. Sedan har jag lovat bort datorn till Jimpa, pervot ska väl porrsurfa nu igen. Han och Ankie ligger tydligen inte i samma säng på nätterna längre.

God natt bloggen, ses imorrn.

Mohammed har fått hotbrev

Idag fick Mohammed hotbrev från Pekka. Mohammed spelar tuff och oberörd, men jag kan se fruktan genomsyra hans "gansta" och "machofasad." Han är inte så jävla kaxig egentligen. Han kommer få ruskiga problem som har Pekka som fiende, det är ett som är säkert. Pekka drar sig inte för något. Jag har hört alla hans historer från tiden då han bodde i Finland. Han är helt galen den där jävla finnen. Jag skulle iallafall inte vilja få hans rostiga morakniv inborrad mellan skulderbladen. Samma kniv som så kallt och skoningslöst kastrerade de stackars små skitdjuren för några veckor sen.

Vovvens farsa

Idag kom Vovvens farsa på besök. Helt oväntat dök han bara upp i hallen. Vovven hade inte träffat sin farsa på flera år. Vovven blev skitglad! Vi bjöd genast på fika i köket. Vi hittade t.o.m kakor i skafferiet. Tessie, Sebbe, Åge var också med. Det var jättetrevligt. Vovven frågade varför han bara stack sådär. Det blev lite tryckt stämning rund kakfatet. Vovven tyckte det var dålig stil att bara dra sådär. Var det hans fel? Vad gjorde han fel. Vovven har haft skuldkänslor i ett helt år för det där. Vovvens farsa fick tårar i ögonen och svarade att det inte var Vovvens fel. Han ville inte dra.

Det fruktansvärda hände under en flytt. Människomorsan rensade bland storungens gossedjur. En sopsäck skulle till den nya lägenheten och en annan till förrådet. Vovven fick följa med till lägenheten, men Vovvens farsa hamnade i källaren. Ett helt jävla år hade vovvens farsa legat i en svart sopsäck i total mörker bland spindlar och kall betong. Han hade legat där och hoppats och väntat. Väntat på en räddning som aldrig kom. Varför drabbade detta honom!? Vad hade han gjort för fel! Längtan efter sin son värkte ända in i ryggmärgen och han grät sig till sömns varje kväll. Nätterna som aldrig blev dagar. Det eviga mörkret som omgav honom gjorde honom galen.

Han kisade fortfarande när vi satt där i köket, det starka ljuset stack i hans ovana ögon. Vovven skämdes genast. Här hade han trott att farsan stuckit, lämnat honom frivilligt. Både Vovven och farsan brast ut i tårar och omfamnade varandra. Vilken historia. Tessie började också storböla. Jag fick också en rejäl klump i halsen.

Fy fan alltså. Vilken grej! Jag är så glad för Vovvens skull. Han brukade ofta nämna sin farsa, oftast när vi dragit ett par bira. Men han har liksom aldrig velat berätta. Nu förstår jag ju varför. Fan, Vovven kan vara så jävla introvert ibland, det är inte bra.

Grisen såg de otrogna

Fan. I kväll hände det en grej. Jag stod i köket och käkade på en dagsfärsk ostbåge som ramlat ner från bordet, då jag plötsligt fick syn på Ankie och Mohammed i vardagsrummet. De trodde de var ensamma, att ingen såg. Jimpa är ute och dricker bira med Vovven. Alla andra hade gått och lagt sig. Mohammed stod lutad över Ankie och smörade som fan. Plötsligt hände det, Ankie vände sig om då de plötsligt möttes i en het långsam kyss. Om de hade kikat lite snett åt höger hade de sett att de var iaktagna. Grisen stod i bakhåll och spionerade. Nu kommer han springa och skvallra för både Lollo och Jimpa. Visst, det var fel av både Lollo och Mohammed. Men grisen kan fan sköta sitt tycker jag. Jimpa skiter jag iofs i, men jag är rädd att Lollo inte klarar av fler motgångar just nu. Det kommer bli ett jävla liv nu.

sunday bloody sunday

Lollos permis är slut, hon stack nyss. Hon har grälat med Mohammed hela kvällen. Jag vet inte riktigt vad de tjafsar om. Jag pallar inte bry mig just nu. Det jobbiga är att han aldrig sticker härifrån trots att Lollo inte ens är här. Jag tror han kommer passa på när hon är borta. Han hasar omkring här och ser allmänt uttråkad ut. Jimpa följer Ankie hack i häl vart hon än går. Han är väl livrädd att Mohammed ska lägga vantarna på henne nu. Jag ser vad som sker, jag är inte dum i huvudet. De slänger längtansfulla förbjudna blickar på varandra så fort Jimpa tittar bort.

Tessie hade tydligen snackat med henne och varnat för Mohammed men Ankie hade bara viftat bort det hela och svarat att hon inte är ett dugg intresserad av honom. Men vi är ju inte blinda för fan. Hon gör sig till så fort han är i närheten. Fnittrar fånigt, flamsar, vickar extra mycket på höfterna mm.

Grisen är dunderförkyld och ligger och snorar. Rätt skönt, man slipper höra hans skitsnack hela dagarna. Han är för däckad för att snacka överhuvudtaget.

Åge har hämtat sig från flugsvampsöverdosen. Han är bara något dämpad. Men det gör ju ingenting. Tvärtom! Man kanske borde smula ner lite flugsvamp i hans käk lite då och då. Det funkar ju uppenbarligen på hans diagnos.

Åge och Vovven i svampskogen

Idag har jag legat hemma och pillat mig i naveln medan Vovven och Åge har varit i svampskogen. Iband har man ruskig tur. Jag tycker iofs om skogen, men jag vill inte vara med Åge, han är så jävla jobbig. De kom tillbaks runt fyrasnåret, klampade in med leriga stövlar i hallen, storungen slängde Vovven och Åge på golvet. Korgarna var fulla med diverse färggranna svampsorter.

När jag sökte Vovvens blick såg jag direkt att något var snett. Han fullkomligen lös av psykisk stress. Han såg helt jävla förstörd ut. Jag kastade en blick på Åge. Åge ser i normala fall borta ut. Men nu! Han var inte ens kontaktbar överhuvudtaget... Vovven berättade vad som hände.

När de anlände skogen var allt frid och fröjd. Vovven mös av den friska luften. Det var så vackert. Hösten vackra färger förtrollade Åge. Fåglarna kvittrade. En hackspett hackade på ett träd så det ekade mellan trädtopparna. Det var rätt mycket mygg, men inget kunde förstöra Vovvens goda humör denna ljuvliga dag. Trodde han...

Åge satt i svampkorgen och dreglade . Han var skitglad även han över att vara på äventyr. Det var faktiskt första gången Åge var i skogen då det är höst. Korgen gungade festligt, Åge tjöt av skratt.

När han hängde där, hände plötsligt något oväntat. Det hela gick blixtsnabt. Åge fick totalt frispel och flippa ur totalt när han fick syn på en svamp nere på den mossiga marken. Han hoppade. Vovven satte efter. Den kunde ju vara giftig för fan!

När Vovven äntligen fick bort honom från svampen av okänd sort, fick han syn på en hög rådjursspillning. Fan vad äcklig han är. Åge blir så otroligt stark när han stretar emot.

Sedan hände det som inte fick hända! Åge fick syn på en väldigt obra svamp. Han hann ta en rejäl tugga. Vovven hade inte en chans att hinna fram.

Han tuggade ivrigt, dregglade och skrattade på sitt gutturala vis, så som han brukar, när han lyckas göra något förbjudet. Han skiter i om det är gott eller inte, det är det förbjudna som lockar honom.

Plötsligt började han se konstig ut, blev dimmig i blicken liksom. Pupillerna rullade som bollar i ett flipperspel.

Sedan tappade Vovven fullständigt kontrollen över Åge. Han blev så påverkad av den giftiga svampen att han for omkring som en galen tjackpundare. Han klättrade upp i höga tallar...

Hängde och klängde i buskage och ormbunkar.

Han drabbades av hallisar och försökte till och med hoppa från ett skithögt berg. Vovven höll på svimma av skräck. Han höll ett krampaktigt tag i Åges fötter och skrek "Din jävla galning!"

Åge bara skrattade samtidigt som han flaxade med armarna. "Flyfa, flyfa" hojtade han lyckligt.

Till slut lyckade han få upp Åge.

Vovven är helt knäckt, sitter helt tyst. Blänger trött på Åge som ser allmänt skum ut. I köket spider sig en doft av stekt svamp. Doften får Åge att må illa. Han rullar med ögonen och spyr över parketten.

Det är sent, vi tänkte gå och lägga oss nu.

God natt bloggen, ses i morgon.

/Truls.