Vad kommer hända med oss?

Idag regnar det. Det betyder hemmadag. Det är ytterst ovanligt att människomorsan går ut en sådan här dag. Jag hörde att de planerar att flytta, de letar lägenhet. Det känns både spännande och läskigt. Vi kanske rensas bort hela högen! Hoppas de slänger Jimpa. De borde göra det, han ser grymt sliten och skitig ut. Taskigt mot Ankie och Steffe bara. Om jag bara kunde få bli omplacerad. Bo hos en tant någonstans. Sitta på en välbäddad säng helt ifred hela dagarna. Storungen är iofs rätt ok. Hon har blivit bättre faktiskt. Men lillungen kommer inte bli nådig när han börjar krypa... Jag vet exakt hur det blir. Han kommer klämma oss för hårt runt magen med sina knubbiga händer, peta oss i ögonen, suga på våra huvuden, dregla ner oss, tappa oss, dra, slita, bita, banka, slå, släpa. Jag börjar känna av en ångestattack, måste sluta.

Grisen är ju för fan transvestit

Igår när jag skulle ta mig en kvällsmacka råkade jag stöta på grisen i köket. Han hade en skitful rosa klänning , åmade sig framför spegeln samtidigt som han sjöng "Brown girl in the ring" med Bony M ni vet. Det lät förjävligt.



Jag stod och kollade ett tag.. för det såg så jävla dumt ut.

Han blev skitförnärmad när han upptäckte att jag stod där. Började gapa och skrika att jag skulle lämna rummet samtidigt som han kastade en gammal köttbulle på mig.



Det är väl för fan inte mitt fel att alla i det här huset är helt skruvade! Ska man behöva smyga runt och blunda i huset bara för att inte störa allas sjuka perveteter. Vill han leka negressbrud ostört, får han väl låsa in sig i nån skrubb eller nåt.

Jag svarade bara att han kunde dra åt helvete medan jag gjorde min macka. Sedan satte jag mig på balkongen och åt.

Grisjävel. Jag blir så trött på honom.

Man borde fan rymma som Vovven snackade om förrut...

Jag hatar bordsplacering

Jag hatar bordsplacering. Kom bara att tänka på det. Jag har ju varit på en del tillställningar i mina dar. Fy fan för att bli inklämd mellan en jävla kommunist-hamster från Mellerud och en överdrivet feminin, homosexuell fiskmås från Munkedal.

Den värsta sorten är alla dessa fisförnäma WWF-pandor som tror de är något, bara för att de är kända och sysslar med välgörenhet. För att inte tala om alla billiga "made in hongkong djuren"som ungarna vinner på Grönan. Vinst varje gång! Tacka fan för det, vem vill frivilligt betala för det patrasket. Kvaliten är usel. De har ju värre hjärnskador än Åge! Det är tragiskt.

Varför hamnar man ALLTID brevid folk man har minst gemensamt med. OM man mot förmodan inleder en diskussion med fanskapen så fattar man ändå inte vad de säger pga felsydda tungor, ihoptryckta nosar eller vedervärdig dialekt i största allmänhet.

Oftast slutar det med att jag bara sitter tyst, sur som fan för att hela kvällen är förstörd. Jag brukar bli skitfull eftersom det enda jag har att göra är att stirra ner i ölglaset och be om ständig påfyllning. Sedan drar jag tidigt, packad som ett as. Får svårt att hitta hem.

Varför gör de såhär!? Varför inte bara låta sina gäster ha roligt, välja själva vilka de vill sitta och prata med. Oftast börjar man ju prata med de andra ändå. Men då är det självvalt och då blir det ju roligare.

Jag ska aldrig bordsplacera mina gäster om jag någon gång ska ha fest. Aldrig! Ni som planerar fest, bordsplacera INTE! Det suger åsnepung.

Sebbe satt fast i dammsugaren

Idag hände en läskig grej. Vi hörde ett sabla liv i köket. Det var Sebbe och Stefan som förde oväsen. På något vis hade Stefan fått igång dammsugaren samtidigt som Sebbe kikade in i röret.
Sebbe satt stenfast. Stefan kom springande med andan i halsen och bad oss genast att komma.

Tessie fick tokpanik när hon såg sin son i dammsugarröret. Hojta och skrek. Efter mycket om och men lyckades vi stänga av fanskapet och dra ut Sebbe. Vilken lättnad.


Stefan mådde också dåligt, blev chockad och fick dåligt samvete över att ha satt sin bästa vän i fara.

Tessie försökte lugna och trösta sin skräckslagna son.

Till slut kunde mor och son återförenas.

Vi skällde inte ut dem, vi tänkte att den fasansfulla skräckupplevelsen var straff nog. Killarna kommer nog inte leka med dammsugaren igen.

Sopiga ungar borde inte få vinna...

Hej bloggen.

Idag har vi varit på ett stort barnställe med en jävla massa bollar och andra märkliga hoppsaker. Alla ungar skrek och röjde så in i helvete. Jag fick ont i öronen av allt liv. Åge försvann i bollgropen, men storungen hittade honom till slut. Själv låg jag mest och slappade i lillungens skötväska. Medan jag låg där mellan blöjor och stjärtsalvor kunde jag inte låta bli att stirra på alla barnteckningar som prydde väggen. Det var tydligen nån rit-tävling. På 3:e plats kom teckningen skapad av en Nathalie 5 år. På 2:a plats Lukas 4 år. På 1:a plats kom Amanda 3 år.

Det märkliga var att det var fan inte Amandas teckning som var bäst. Långt ifrån, det gick inte ens att se vad skiten föreställde! Bara en massa lila streck kors och tvärs. Lukas teckning var rätt ok, men inte särskilt fin. Nathalies var helt klart bäst. På Nathalies teckning kunde man iallafall urskilja motiv, en röd rutschkana var det. Varför vinner alltid de sopigaste ungarna för? Är alltid människor så här. Låter de sämsta vinna bara för att det är synd om dem annars... Amanda förtjänade inte alls att vinna.

Det var bara en tanke jag fick när jag låg där och filosoferade.

Jimpa ringde fel.

Jag hörde ett telefonsamtal idag som jag förmodligen inte borde hört. Det var Jimpa. Han trodde han var ensam i rummet, men jag låg slängd bakom soffan. Kanske jag borde hållt för öronen, men det gjorde jag inte. Jag ville höra helt enkelt.

Jimpa lyfte tveksamt och trevande luren, satte den mot örat samtidigt som han mumlade något om brottsofferjouren. Till en början lät han försiktig och trevande, nästan lite blyg. Om inte sängen skymt min syn hade jag sett hur Jimpa såg sig nervöst omkring, han ville inte bli upptäckt. Detta var hemligt!

Plötsligt svarade en kvinnoröst i andra änden. Jimpa tog mod till sig och
förklarade skamset vad han hade upplevt den där midsommarnatten. Jag hörde hans förtvivlade darrande röst snyfta fram hemska ord som "två stora gnagare," " fasthållen," "gruppvåldtäkt," "14 timmar," "ont," "Har ingen att prata med." osv. Jimpa brast ut i gråt.

Det var tyst i luren en stund. Jag kunde höra kvinnans röst förklara något och att Jimpa lät frustrerad, förklarade vidare men kvinnan lät lite irriterad och avvisande. Jimpa blev bara mer och mer upprörd varpå kvinnan till slut slängde på luren i örat på honom.

Jag hörde hur han slängde något i väggen och hulkande sprang ut ur rummet.

Jag kunde inte låta bli att lyfta på luren och lyssna... var kvinnan kvar? Nej, det var bara en lång ton som tjöt i örat på mig. Men i den lilla nummerdisplayen stod siffrorna kvar som Jimpa slagit. 0920222432

Jag slog numret varpå samma kvinna svarade muntert
"-Välkommen till Luleå kajakklubb, vad kan jag hjälpa dig med?"

Lugnt här idag

Det är verkligen lugnt här idag. Alla ligger bara och pillar sig i naveln. Jag tror de är trötta efter midsommarhelgen. Människomorsan vilar med lillungen och storungen kollar på en skränig barnkanal. Jag hatar nya morderna barnprogram. Ni vet, de som går på kabel-tv. Det ska gå så snabbt och hetsigt hela tiden. Det är precis som om de har ADHD och DAMP hela högen.

Annat var det när jag var grabb. Fem myror, Trolltider, Astrid Lindgrens filmer. Det var tider det. Lugna harmoniska program.

Nu för tiden är det sån jävla stress. Det är fan att det t.o.m. ska märkas på barnprogrammen. Inte undra på att alla ungar har damp och diverse psykproblem nu för tiden.

Det är på tiden att människomorsan styr upp lite...