Grisen är bedragen

I morse när jag skulle göra mig en kopp kaffe så fann jag Grisen gråtande i vardagsrummet. Han såg helt knäckt ut. Ögonen var alldeles röda och svullna och snoret rann från hans rosa tryne. Jag frågade försiktigt vad som var fel, och jag berättade att jag hade sett honom under tv bänken när vi snackade med Linda och Markus... Att det verkade som det var något han dolde.

"Nu får du fan förklara! Jag är ingen jävla spåkärring!" Utbrast jag otåligt.

Grisen tittade ner i parketten, dröjde med sitt svar. Han snörvlade och hulkade. Tog liksom sats, men tvekade.
"Det är Linda." Viskade han till slut.
"Ja,vad är det med henne?"
"Det var henne jag var ihop med i källaren. Jag trodde jag var den enda." Grisen brast ut i gråt igen.

Vi trodde ju Grisen hade ljugit om den där bruden i källaren som han skröt om. Han ljuger ju jämt. Vad fan ska man tro.

Nu visade det sig att Linda hade en snubbe. Markus. Och tydligen hade hon varit otrogen mot Markus nere i källaren i ett års tid. Med Grisen! Jag visste inte riktigt hur jag skulle trösta honom.

"Äh, va fan, du träffar någon annan!" Försökte jag.
"Hon hade ju ändå varit otrogen mot dig förr eller senare. Eller hur!?"

"Men hon tog min oskult!" Brast Grisen ut i ett flöjtaktigt läte. Ja, precis som en Blockflöjt. När han plötsligt tystnade trodde jag att han var klar, men det visade sig att han bara tog sats till nästa långa tjut. Jag nästan fachinerades av detta läte.

Jag tog ett djupt andetag och väntade tills han var klar.
"OSKULD heter det, inte oskult!" Rättade jag grisen varpå han tittade upp på mig med sina rödsprängda ögon.
"Jävla mächersmitt!" Skrek han och sprang i väg. Stött och förtvivlad försvann han in under soffan.

Jag får försöka prata med honom mer i kväll. Just nu är han helt jävla hopplös.

Linda och Markus

I går fick vi besök. Jag och Vovven satt och surrade om ditten och datten när plötsligt ett kaninpar dök upp. Jag tyckte jag kände igen den vita honan, men kan inte placera var jag sett henne. Hon doftar billig parfym och liksom viskar när hon pratar. Man hör fan knappt vad hon säger. Känns så dumt att säga, va? hela tiden. Vovven tyckte precis samma sak.
De hälsade artigt och presenterade sig som Linda och Markus. Markus verkar sjysst och redig. De hade varit tillsammans i 3 år. Inga barn än så länge.

När vi står där och snackar ser jag plötsligt grisen skymta under tv bänken. Vad fan! tänkte jag och skulle precis ropa på honom, men något inombords stoppade mig. Grisen gömde sig, ville inte komma fram. Det syntes så tydligt på hans kroppspråk. Han såg chockad och upprörd ut. Vad tusan nu då, tänkte jag. Jag försökte låta oberörd när jag fortsatte vårt samtal om Markus pollenallergi som gör hans liv till ett helvete. Men det var svårt. Jag sneglar mot grisens håll igen, men då var han borta.

Jag andas regnig luft

Känns så skönt att det är lugnt nu. Tjejerna sitter i soffan och umgås medan barnen skrattar och leker tillsammans. Det är riktigt skitväder ute. Det regnar och är lite kyligt. Men jag gillar det. Jag har alltid gillat regn. Speciellt sommarregn. Det doftar så gott. En blandad doft av regnvatten, asfalt och blommor. Jag satt en lång stund på balkongen invirad i en fleecefilt. Luften kändes så frisk att andas in och jag kunde skingra tankar och få lite positiv energi. Satungen var inte hemma så det kändes säkert.

Lollo, Ankie, Tessie, Stefan och Sebbe i soffan.

Pecka hittade Sebbe

I natt var det dags igen. Vi satt bänkade framför tv,n och väntade på livstecken från Sebbe. Med darrande hand tryckte Tessie in rätt kanal. Kanalen som brusar. "Sebbe, hör du mamma?" Vi höll andan. "Mamma, var är du mamma, jag kan inte se dig!" Svarade rösten. "Jag är här! älskling! Mamma är här!" Tessie försökte trösta sin son.

"Mamma, jag ser ett ljus... det kommer någon... Är det du mamma!? "Nej det är inte mamma!" "Var är du mamma? Det är någon här mamma, jag är rädd!" Tessie brast ut i gråt, vände sig mot oss och skrek. "Hjälp honom då!" Vi andra blev alldeles stela av skräck.

Plötsligt dök Pecka upp från ingenstans. "Satana perkele jävla liv ni för!" Han stegade fram till tv,n tog ett varv runt tv bänken, stannade till bakom. Det blev tyst en stund, sedan hördes ett väldans rasslande. Plötsligt hojtar han upphetsat.
"Säg åt ungen att INTE gå in i ljuset, vad som än händer." Tessie gjorde som han sa. "Älskling gå INTE in i ljuset, håll dig undan från ljuset. "Gå så långt bort från ljuset du bara kan!"

"Och nu ska du säga åt honon att gå mot ljuset!" "Men han skulle ju inte!" Utbrast Tessie förvirrat och grät. Satana perkele! gör som jag säger kvinna!

Det kändes som hon inte hade några andra alternativ, så hon måste lita på Pecka i denna situation.

"Älskling! Gå mot ljuset!" "Mamma, jag ser dig inte, är du i ljuset mamma?" Säg att du är i ljuset skrek Pecka. "Jag hatar dig för det här!" Skrek Tessie åt Pecka!" "Mamma är i ljuset, älskling, kom till mamma!"

Plötsligt Dök Pecka fram igen och i famnen höll han en lortig men glad Sebbe. Vi trodde inte våra ögon.


Det tog en stund att förstå hur allt hängde ihop. Tydligen hade Sebbe hamnat en samma bur som en galen hamster. Sebbe hade stängt in sig i ett mörkt hamsterhus för att skydda sig. På nätterna försökte hamstern krafsa sig in i hamsterhuset, då blev Sebbe rädd och ropade på oss. Pecka som upptäckte buren bakom tv,n surrade fast hamstern i ett snöre och kunde hjälpa Sebbe ut.

Ankie och Sebbe är överlyckliga, de kramas hela tiden. Vi andra är lättade. Äntligen! Den inlindade hamstern ligger och flåsar och skruvar sig irriterat i buren. Pecka och Stefan garvar åt honom.

Fy fan vad skönt att det är över!

Satungen kastade ut Ankie

I dag hände något fruktansvärt. Satungen i människofamiljen kastade ut Ankie från balkongen. Det hela gick blixtsnabbt. Ankie och Lollo satt på balkongen och solade när den lilla satungen dök upp från ingenstans. Han var naken och hoppade planlöst omkring precis som Gollum i sagan om ringen. Han ser så satans falsk ut. Helt utan förvarning greppade han tag i Ankies högra vinge, varpå han kallsinnigt släppte henne utanför springan i balkongräcket. Han synade intresserat fallet och utbrast "oj! ankan jamla" Lollo kom springande och skrek. "Ankie är död, Ankie är död!"

Satungen försvann totalt oberörd och vi andra tittade ner på ankie, försökte se livstecken från hennes lilla kropp nere på gräset.

Då plötsligt hör vi oväsen. Motorljud. Jimpa pekade och skrek "Gräsklipparen!!" samtidigt som han panikslaget började springa runt runt på balkongens kalla betonggolv. Alla skrek i panik. Gräsklipparen närmade sig Ankies livlösa gula kropp. Lilla Stefan skrek förtvivlat "MAMMA!" "MAMMA!"





Men plötsligt syntes ett barn på gräsmattan. Det var storungen. Hon greppade kvickt upp Ankie i famnen och försvann in i porten lika kvickt. Helvete var nära det var.

Ankie är ok. Hon var avsvimmad i ca 15 min, men lever tack och lov. Hon yrar lite och klagar på huvudvärk. Förmodligen fick hon en hjärnskakning. Jimpa och Stefan sitter vid hennes sida hela tiden och gråter och håller henne i vingen. Det kommer bli bra nu.

Vi ska ha krismöte ikväll. Vi måste vidta åtgärder gällande denna förbannade kalkongen och satungen som är ett större hot än vi först trodde. Vi måste även stötta Tessie som är i svår chock p.g.a Sebbe i tv,n.

Sebbe är i tv,n

I natt hände något skitläskigt. Jag, Ankie, Jimpa, Vovven hade chillat framför tv,n och druckit några öl. Det var bara skit på tv. Vi alla slumrade till. Ankie låg i ett av sovrummen, hon hade gråtit sig till sömn med ett fotografi på Sebbe i handen.

Plötsligt vaknade av att det var myrornas krig på tv,n. Den sprakade och knastrade och mitt i allt oväsen hörde jag en svag röst "Maammaaa" ropade rösten. "Maammaaa"

Helvete! det lät som Sebbes röst. Jag gick närmre och lade händerna på rutan och ropade, "Sebbe, vad i helvete gör du i tv,n!? Jag fick inga fler svar. Jag ryckte till när jag kände Vovvens hand på min axel. "Sebbe är i tv,n!" utbrast jag. "Jag hörde också" Svarade Vovven. Ankie som också hade hört rösten, sprang och hämtade Tessie.

Tessie tryckte sig tätt mot rutan och ropade "Sebbe!" Sebbe!" "Hör du mamma!" "Svara mamma!"

Vi väntade med spänt på svaret. Det var tyst en lång stund, men så plötsligt! "Maammaaa!" "Maaammaa, var är du!?" "Jag kan inte se dig mamma!" Svarade rösten tillbaka.

Tessie brast ut i gråtblandat skratt och smekte tv-rutans svartvita flimmer. "Älskling, mamma är här! Mamma är här!" Tessie gråter förtvivlat. Vi andra brister också ut i gråt.

Efter ett tag försvann rösten helt och nu vi får inga svar. Tessie sitter fortfarande framför tv,n och gråter förtvivlat.

Vad fan ska vi göra!? Jag fattar ingenting.

Sebbe är fortfarande borta

Fan! Vi hittar inte Sebbe! Vi har letat hela natten och morgonen. Tessie är helt förstörd. Hon sitter bara och skakar och gråter uppgivet. I bland blir hon frustrerad och börjar springa omkring och leta på konstiga ställen samtidigt som hon skriker hans namn. Sedan faller hon ihop och skakar igen. Nu sitter hon på balkongen och tittar ner på marken. Tre våningar ner. Tänk om han ramlat. Fan, balkongräcket har liksom breda springor på ett ställe. Tänk om han ramlat ner där.

Ankie och Lollo försöker lugna henne så gott de kan, men det är svårt. Vovven letar fortfarande. Han vägrar att ta en pause. Det är så fruktansvärt synd om Tessie... Och Sebbe. Tänk om han är död... Tankarna finns ju där fast man försöker vifta förtränga dem. Tänk om det finns nån jävla galning här om kring oss. Nån äcklig mördare som gett sig på ett oskyldigt barn. Fan, jag mår så illa av att tänka tanken. Jag måste gå till Tessie nu. Vi ska leta vidare idag.

Vi mår rätt ok

Nu har jag snackat med nästan alla. Vovven är ok, Åge lever... åtminstone fysiskt. Lollo är inte i så bra mentalt skick, sitter mest och sjunger den där "Hejsan, hoppsan, fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla." Tessie är i upplösningstillstånd eftersom hon inte kan hitta Sebbe. Vi letar som fan, men kan inte hitta ungen. Jag vet att jag hörde honom i säcken bredvid, det var ett jävla liv på kvällarna. Han måste finnas här i lägenheten någonstans.

Jimpa, Ankie och Stefan är också rätt ok. Ankie är skitglad och Jimpa fick t.om. dricka en bira för Ankie. I vanliga fall gnäller hon bara när han super. Jag antar att det är legalt att fira den ljuvliga friheten.

Den enda som inte njuter av friheten är grisen. Han hade träffat nån jävla kaninbrud nere i källaren som han kärade ner sig i, och nu kan han inte hitta henne. Han säger att de hade sex hela dagarna, men han ljuger ju så jävligt jämt, så jag vet inte vad jag ska tro.

Jag har hunnit spana runt lite i den nya lägenheten och den är mycket större och mysigare än den gamla. Storungen har blivit ännu större och lillungen springer ju omkring nu. Helt otroligt vad människoungar växer. Det verkar dessutom som det finns en till unge. En ännu mindre som inte kan gå. Den kryper mest omkring och dreglar. Inget större hot just nu. Jag är mer orolig för mellanungen. Han verkar vara rätt jobbig. Gnällig och destruktiv jävel.

Jag skiter i vilket, jag är bara så jävla glad att vi är uppe i lägenheten igen.

Men vi måste gå skallgång i lägenheten och leta efter Sebbe i natt. Jag fixar inte att se Tessie så knäckt.

Vi har inte heller sett till Pecka och Mohammed. Undrar var fan de tog vägen... Det vore bäst om de inte kommer tillbaka, de ställer bara till skit hela tiden.

Säsong 2 Jag är tillbaka!

Jag kan fan inte fatta det själv. Jag har inte skrivit sedan oktober 2008. Mycket vatten har flutit under broarna sedan sist. Kan ni överhuvudtaget FATTA hur det känns att ligga dubbelvikt i en satans sopsäck tillsammans med utvecklingstörda Åge och de andra satarna i över ett ÅR!

Bakom en trädörr med hänglås, i en mörk källare i en förort någonstans i Stockholm.
Och kan ni FATTA hur det känns när plötsligt denna sopsäck knyts upp och skarp dagsljus tränger in i mina känsliga ögon!??

Den enda kontakt med omvärlden har varit i form av tjuvrökande fjortisar i källargången och ljudet av Robban och Beas patetiska hångel eftersom de inte har någonstans att ta vägen med sitt fjantiga omogna trevande.

Informationen har endast handlat om hur ball gårdagen fyllefest var och att Camilla i 7B är dum i huvudet mm, mm. Kan någon intelligent människa informera mig vad som hänt därute sedan oktober 2009!? Snälla!

Detta är bara början på en ny era i min frigörande blogg. Jag är äntligen fri och har tillgång till dator som lättast mellan 12.00 - 07.00 Snart även kamera.

Välkommen till Truls värld säsong 2.
Nu jävlar kör vi så det ryker!!!