I dag var vi hemma hos storungens farmor och farfar. Grisen och jag fick följa med. Människorna åt fan konstant hela dagen. Hur mycket kan en människa äta egentligen. Galet! Ett par snorungar med extremt smutsiga fötter lade beslag på grisen. En pojke klämde fast honom på pakethållaren och cyklade runt, runt på gården. Grisen såg skräckslagen och illamående ut. Han var alldeles grön i ansiktet när vi skulle hem.
Själv satt jag mest hos lillungen. Han höll mig stenhårt med sina små knubbiga händer, flåsade mig i örat och dreglade ner hela mitt huvud. Nåväl, bättre det än grisens öde.
När vi gick hem var han inte så kaxig grisen. Rätt åt honom. Ska jävligt intressant att se vad han kokar ihop för lögnhistoria denna gång.
I morgon ska storungen till skansen. Jag förstår inte riktigt vad det är för ställe... En massa djur fattade jag? Hörde inte så noga. Mitt öra var i lillungens mun. Jag vet inte vilka som ska med. Vi får väl se.
Nä, nu måste jag sova. Jag är så himla trött, det har varit en lång dag.
1 kommentar:
Ha ha ha, du har gett mig ett gott skratt idag också!!
Skicka en kommentar